Den inre trägården — frukterna av kontinuerlig meditationsträning

Av Tomas Frankell

Meditationslärare i 2000 talet - vad innebär det?

Vi lever i en tid som utmanar oss med information och intryck. Det finns undersökningar som visar att vi idag hanterar oerhört mycket mer sinnesintryck än för bara några decennier sedan. Meditation har kanske framförallt en renande funktion gällande allt det vi möter i livet. Den hjälper oss att frigöra sig från all den belastning som obearbetade upplevelser kan utgöra. Vi kan på sätt och vis beskriva meditation som en form av själshygien. Vi släpper (avidentifierar) sinnet från det som belastar och skapar stress. Meditation gör att vi kontinuerligt kan nå närvaro och stillhet. Jag minns att min gamla yogalärare brukade säga "if you dont clean yourself physically you will stink, and if you dont clean yourself mentally you will stink mentally".

Parallellt med att meditation renar sinnet från stress och information lär vi känna vårt ego. En annan viktig aspekt av meditation är med andra ord ökad självkännedom. Genom träning börjar vi uppmärksamma våra egna reaktionsmönster, barndomsprägling och de strategier vi skapat för att inte bli sårade. Kanske upptäcker vi under denna process att vår fars och mors sätt att hantera livet lever kvar i vårt eget sinne. Det är likt en livskarta som gavs oss i barndomen och som styrt oss sedan dess. Under denna upptäcktsfärd i vårt eget inre är det viktigt att medkänslan och ömheten finns med. Annars finns risken att vår inre kritiker (den värderande instansen) tar över och anklagar oss för vår egen mänsklighet. Vi brukar kalla detta vänliga förhållningssätt för självacceptans. Många meditationslärare menar att just acceptansen är essensen av vad självkännedom egentligen är. Sammanfattningsvis kan vi alltså se både rening och självkännedom som viktiga frukter av kontinuerlig meditationsträning.

Intuitionen — själens språk

En annan, ofta förbisedd, frukt av meditation är utvecklandet av intuition. Vårt komplexa sinne är fyllt av omedvetna tankemönster och rädslor. Det innebär att vi har svårt att avgöra vad som är intuition och vad som är önsketänkande i t ex en beslutssituation. När vi under processen av meditation börjar lära känna oss själva, våra mönster och rädslor börjar vi kunna ana vad som är själens språk och vad som är rädslans. Egentligen väljer vi hela tiden att lyssna till endera rädslans eller kärlekens röster inom oss. Rädslans röster vill ha "rätt", anklagar och skuldbelägger. Intuitionen däremot söker inte att ha rätt utan utgår ifrån visshet. Intuition kan yttra sig i vårt eget medvetande som en bild, ett ord eller en tanke. Undertexten är dock alltid densamma, den förmedlar sanning.

Kanske är intuition något av det allra viktigaste vi kan odla i denna tidsålder. Ett vanligt sätt har varit att överlåta sitt liv i en gurus händer tycks nu vara förbi. Detta betyder inte att vi inte behöver vägvisare under perioder av vårt liv. Skillnaden är att i en gururelation överlät man sin inre auktoritet till någon annan. Gurun sågs som en representant för en högre visdom vars vägledning var nödvändig tills eleven själv kunde urskilja sanning från lögn. Detta krävde förståss en renhjärtad guru som inte hade ett behov av att kontrollera eller bli bekräftad i sitt eget ego. Tyvärr har historien visat att mycket få gurus har klarat av de frestelser en sådan position utgör. Kanske är det så enkelt att det inte finns någon utan ego i denna värld av tid och rum. Vi är alla här för att lära oss något om oss själva och världen.

Vår tid kan därför sägas handla om att alla behöver bli sin egen guru. Vi lär oss genom kontinuerlig meditation att lyssna till vår egen visdom. Denna visdom är egentligen inte personlig utan ges oss från en större medvetenhet. När vi lyssnar till vår intuition länkar vi in oss till en "kärleksfull informationsbank". Denna existerar i icke tid men talar till oss i tid och rum. Det fantastiska med intuitionen är att den exakt vet vad som är bäst för oss i varje given situation. Samtidigt vet den vad som är bäst för helheten. Den erbjuder oss en "all win solution". Intuitionen kan sammanfattningsvis sägas vara kärlekens språk, det dömer inte men ser allt.

Meditation som hjälp till ett verkligt liv

Meditationsträning ger oss ett öppet och accepterande förhållningssätt till allt det som sker i sinnet. Vi identifierar oss varken med "bilderna" av positivitet eller negativitet. Sakta förs vi djupare och djupare inåt där sinnet får uppleva en förening med den stora stillheten. Dessa upplevelser ger oss en förvissning om det finns en djupare verklighet än den vi vanligen identifierar oss med. Kanske är det detta Jesus menar när han säger: "lev i världen, men inte av den". Det är mycket läkande att då och då beträda dessa djupa tillstånd. Ofta uppstår dom när vi minst söker dom. Strävan att nå dessa förlösande tillstånd kan paradoxalt nog vara dess största hinder.

Som meditationslärare blir vi vägvisare till dessa läkande tillstånd. Det är inte vi som kan ge andra upplevelsen däremot kan vi erbjuda verktyg som personen själv kan använda för att färdas inåt. Ett annat uttryck från yogan säger: without tools you are a fool. Översatt betyder det att vi behöver fungerande och beprövade verktyg för att hantera livet på ett konstruktivt sätt. Samtidigt som vi behöver färdas till stillheten och friden finns det fallgropar även här. Det finns många exempel på lärare som haft genuina andliga genombrott där egot tagit över. Upplevelsen som i sig varit äkta har fått personen att tro sig vara förmer och bättre än andra. Man brukar ibland säga att den svåraste sjukdomen att bota är andligt ego. Andligt ego är tendensen att se sig som förmer eller andligare än andra. Andlighet blir en form av tävling i godhet och ljus.

Bakom denna till synes heliga fasad finns dåligt självförtroende som gör att man börjat jämföra sig med andra. Man har börjat använda andliga resan till att höja sig på värdestegen. Vi behöver inte ägna tid till att försöka lista ut hur långt vi kommit på vår andliga resa. Istället är det klokt att ge vår tid till att fortsätta stärka relationen till vår intuition. Det finns slutligen bara en lärare, som lever inom oss, och som är gemensam för oss alla.

Att rida genom stormen

Vi lever i en tid som utmanar oss på alla nivåer. Om vi lyssnar har vi hjälp av intuitionen att mjukt resa genom de utmaningar vi möter. Det finns alltså ett val i hur vi passerar de kriser livet placerat framför oss. Väldigt många människor, som inte väljer att ta ansvar, fastnar i egots väv. Det innebär att man inte tar ansvar för de känslor en kris utlöser. Man ger sig inte tid till läkning och att finna sitt eget centrum som leder framåt. Istället stannar man på dramanivån och söker någon att anklaga för det som sker. En av nycklarna till att ta sig förbi dramanivån heter meditation. I meditation lugnar vi ned sinnet för att finna beslut i enlighet med själens direktiv.

Låt mig ta ett exempel ur mitt eget liv. När jag för många år sedan startade mitt första Deva center fick jag ett inkassobrev från banken. Det visade sig att jag hade skrivit under en borgen för ett annat projekt som nu gått i konkurs. Personen som var ansvarig hade flytt utomlands och jag fick ansvaret att betala hans skuld. Mitt sinne började vilt anklaga denne man och ville hämnas. Han var ansvarig för min belägenhet och det fanns tusen skäl i mitt sinne som rättfärdigade mitt sätt att se på saken. Jag hade, om jag velat, kunnat ägna mycket tid åt dessa bittra tankar och dramascenerier. Efter några dagar av dramatänkande beslutade jag mig för ta ansvar för situationen. Det innebar först och främst att ta hand om mitt inre skrämda barn. Mitt inre barn var hotat till sin överlevnad och behövde lugnas av den mogna Tomas. Jag klev, med andra ord ur, min identifikation med rädslan för att därigenom väcka ömhet gentemot min egen situation. Jag kunde utifrån detta läge tala med mig själv som till ett litet skrämt barn.

Efter att ha bearbetat mina rädslor fanns en konkret problemsituation att lösa. Vad skulle jag göra? Jag insåg att jag inte kunde göra detta själv. Jag vände mig inåt och bad om hjälp: en tanke, ett ord, någon form av direktiv kring hur att agera. Genom att vända mig inåt stärktes tilliten till att jag inte var ensam. Jag hörde inget konkret ord men gavs energin att börja agera. Det gjorde att jag tog mig ur offerrollen och som ett första stege började betala de räkningar jag kunde. Steg för steg vände situationen och lösningar började visa sig. Lånet skrevs, genom en god väns agerande, till stor del av och efter något år hade jag passerat utmaningen. Jag bar varken med mig bitterhet eller anklagelse mot min gamle arbetskamrat, vilket var kanske den viktigaste frukten. Jag insåg under denna händelsekedja att hindret till lösningar är identifikation med offret. Jag är idag helt övertygad om att det finns lösningar i de utmaningar vi ställs inför. För att finna dessa krävs ett öppet, lyssnande och kreativt sinne.

Meditationslärarens roll

Som meditationslärare inspirerar vi människor att möta livet medvetet. Egentligen är det samma sak som att stödja människor till ett liv i mindre lidande. Människor som agerar medvetet från sig själva möter livet rakt och ärligt. Det betyder inte, tror jag personligen, att vi kan undvika lidande dock betyder det att vi inte förlänger det genom att fastna i egots vilja till anklagelse och hämnd. En kurs i Mirakler uttrycker det i orden "vill du ha rätt eller vill du vara lycklig".

Låt mig till sist ge några exempel på vad jag ser som en lärares egenskaper. Jag definierar ordet lärare som en person i lärande. Jag tror den bäste läraren är den som förmår lära av allt. Jag märker att jag idag, om jag upplever mig kränkt, snabbare tar mig ur positionen av hämnd. Förut kunde jag älta och samla bevis mot personen under lång tid för att sedan leverera en atombomb. Undertexten var alltid en värdering: "du är dålig och jag har bevis mot dig". Idag försöker jag fånga upp mig själv tidigare. Varje gång jag lyckas med detta konststycke är det en liten seger för mitt hjärta. Ordet värdera används här som synonym till dömande eller skuldbeläggande. Just detta, att sluta döma, får vi troligen alla öva på under ett helt liv.

Jag tror också att en lärare måste se till att ta hand om sig själv - först. Precis som på flyget när värdinnan säger att syrgasmasken först måste sättas på oss själva. När jag personligen upplever att min inre KI (livsenergi) är svag blir jag defensiv och upplever allt som krav. Därför behöver vi hela tiden ge oss kraft och inspiration från de källor vi lärt oss dricka ur. Visa böcker, dans, målande, meditation, inspirerande föredrag och kurser är näring direkt för själen.

Till sist tror jag glädje och humor är något som utmärker de stora lärare jag själv mött. Dessa personer har inte längre behövt hävda sig inför andra. Dom tycks ha vilat i en helt klar och naturlig förvissning om att de är älskade precis som de är.

Förhållningssätt att öva under vår gemensamma resa: Bevittnande

• Skriv minst 2 A4 sidor kring begreppet bevittnande. Vad innebär det för dig?
  Har du några exempel på då bevittnande hjälpt dig i vardagen gällande relationer eller annat?
• Ge dig en stund minst 3 gånger under denna period att gå över din dag (från morgon till kväll) med ett bevittnande förhållningssätt. En resa över dagen skall ta minst 10 minuter i anspråk. Om du kommer till någon situation som involverat känslor, stanna till och andas i upplevelsen, sträva efter att fullständigt acceptera din inre verklighet och det som skedde. Skriv sedan ned några reflektioner kring hur du upplevde denna meditation.
• Om du skulle försöka beskriva bevittnaren, hur skulle du göra detta?
  Skriv ett par enkla meningar med dina egna reflektioner.

 

I kärlek från Tomas