Tidigare krönikor

I Roslagens famn.... Tisdag 13 juli I Roslagens famn…. Retreaten på Bergby gård i Roslagen är till ända. Märker att jag tillåter mig andra känslor än tidigare i livet. Jag tror jag aldrig riktigt tillåt mig att känna förnöjsamhet. Kanske i någon sorts konstig tro att förnöjsamhet skulle leda till passivitet. Nu märker jag att känslan växer fram inifrån utan att jag egentligen gör något för att finna den. Förnöjsamhet upplever jag som oerhört läkande för både kropp och själ. Jag tror det är ett syskon till försoning och frid . Det är så mycket jag skulle kunna peka på och säga: ”Ja men jag har ju inte det där i mitt liv, och inte det där heller…” Men jag inser alltmer det som alla andliga traditioner säger, det handlar inte om vad vi har eller inte har. Jag börjar långsamt känna tillfredställelse med allt vad livet varit. Det har varit och är ett otroligt äventyr trots allt...Livserfarenhet är vackert. Den retreat som jag lett med deltagare i intuitionsutbildningen blev stark och innerlig. Jag vet aldrig vart dessa kursdagar skall ta vägen. En av gästlärarna blev sjuk och jag behövde kasta om hela schemat. Där har jag numera en stor dos tillit. Med kreativitet och lyssnande löser sig det mesta. I efterhand inser jag faktiskt att det blev bättre på detta sätt. Min gode vän och gästlärare kommer bättre till sin rätt i hösten. Jag är nog lite tjatig med min övertygelse om gruppens kraft – men oj vad vi behöver varandra just nu. Grupper som samlas med syftet att läka ger möjlighet till djup läkning. Vi lyfter varandra, speglas och håller oss vakna genom att vara tillsammans. Allt blir starkare i gruppen… Vårt seende skiftar som bäst från värderande till hjärtat. Sen får vi alla ge oss ut i vardagen och pröva insikterna. Men vi behöver dessa kraftkällor alltmer. Skönt att även koppla bort medias tjatter ett tag. Slog på TV en stund och såg samma gamla vanliga dramaturgi i repeteras. Först dagens fasor för att därefter avsluta med en liten lustig knorr på slutet. Det påminner verkligen om egots repetitiva mönster. Tycker att dom på nyhetsredaktionerna behöver ta sig en riktigt funderare på sitt eget uppdrag. Dags för lite nytänkande? Är det inte dags att visa på allt innovativt nytänkande som sker världen över? Nu har jag några dagar ledigt. Kommer simma mycket, min kanske bästa form av meditation. Älskar att sträcka ut och strömma fram i vattnet. Kommer också ta tid att sitta och måla mina chakramålningar. Längre fram i livet hoppas jag få sitta och skriva och måla långt mer än idag . Det är verklig lyx för mig. Under retreaten som nyss avslutades bad jag alla medverkade föreställa sig de tusentals små grupper som arbetar för att väcka världen. Den medvetenhet som världen behöver är redan etablerad i många människors inre. Det ger mig hopp inför framtiden. Önskar dig många simtag och härliga kvällstunder på sommarverandan. P.s På måndag börjar min yogakurs på Deva. Vi gör chakrapass varje morgon och avslutar med personlig feedback för de som vill. 10.00 – 14.00 måndag till fredag 19 – 24 juli. Kostnad: 1500 kr.

Vad är egentligen viktigt 6 juli 2010 Sitter på tåget från Narvik... Några dagar att packa om innan jag skall ha intuitionsutbildningen på Väddö med Doris Ankarberg och Jörgen Sundvall. Ibland får jag för mig att det inte finns tid för allt jag vill göra. Men sen inser jag att det även det har med närvaro att göra. Det är mitt ego eller intellektet som säger att jag inte har tid. Det är som att egot vill få rätt i att livet inte är nog. Sen inser man när stressen börjar rinna av och upplevelsen av nuet blir starkare att tid egentligen är väldigt subjektivt. Ju mer jag vilar i stunden desto mer tycks allt falla in i någon form av märklig harmoni. Det som är viktigt träder fram och en massa oviktiga saker faller ifrån. Jag har all tid jag behöver. Ju mer jag kan vandra i det flödet desto rikare känns livet. Framförallt springer jag inte ifrån mig själv...kanske är det just det som skapar känslan av att inte hinna. Enkelt uttryckt skulle man väl kunna säga att vi är här för att vara just här - och det visade sig vara en svårare konst än man kunnat ana. jag tänker en del på närvaro och lek just nu...Dessa tycks vara syskon. människor som uppnått mer av nuet tycks alla funnit ner av lekfullhet...själen vill leka, det är en underbar form av kreativitet. Så fram med pingisracket, brännbollar och hopprep. En lekfull prestigelös mänsklighet är inte det en rätt skön vision...Tack alla ni fina i Narvik, fortsätt yoga, sjunga och meditera. Jag tror stenhårt på mantrat "Keep up and you will be kept up".

Ny start - Nytt liv Stockholm 3 juli Livet är mer än något annat möten... Hur djupt vi låter mötena gå har förståss med hur mycket vi känner oss själva. Som bäst möts vi i själen...bortom våra projektioner och föreställningar om varandra. Men vanligen i denna värld möter vi faktiskt sällan någon annan än vårt ego. Det kan ju låta lite sorgligt och är det också...Våra relationer blir i princip spegelbilder av våra egna skuggor. Både i mörker och ljus. Allt det vi inte omfamnat och försonats med spelats ut på den filmduk vi kallar livet. Sen reagerar vi på filmen och tror att den visar någon sorts objektiv verklighet. Jag minns att min första andliga lärare Barbara Findeisen från USA sade att vi projicerar 100%. Det är en skrämmande tanke att vi inte ser något alls av verkligheten. Det påminner mig om vad en annan vis person sade för 2000 år sedan. Himmelriket är här men du ser det inte. Så enkelt och svårt kanske det är. Vi står mitt i nuets kärlek men upplever det inte utan ser oss som isolerade öar som behöver försvara oss och hämnas på alla omkring. Kommer världen vakna upp ur denna mardröm? Jo det håller på och sker med stormsteg tror jag. Vi befinner oss verkligen i en form av präriebrand där människor vaknar snabbare än någonsin tidigare. Så fastna inte alltför mycket i medias rapporteringar, det är en del av verkligheten men något långt större håller på och sker bakom kulisserna. Just nu avslutas min kurs i Narvik, Norge. En av de viktigaste delarna i förändringen som sker är grupper. Människor samlas och helar varandra. Det blir en sorts energihöjning som oftast slutar med att vi ser varandra med hjärtat inte egots ögon. Det är underbart och fantastiskt. Min enda bön just nu är riktad mot planeten... Håll ut, ge oss tid, förändringar är på gång... Krama om dina vänner, vi behöver det. Sommartankar på morgonen från Tomas

Rapport från Narvik... Onsdag 30 juni Inga valar i sikte än så länge... Skulle verkligen vilja uppleva dessa mäktiga varelser i världshaven någon gång i livet. Befinner mig för närvarande högt upp i de norska fjällandskapet. Man inser hur oerhört långsmalt även Sverige är. Det är 140 mil och 19 timmar på tåg till huvudstaden härifrån. Klimatet är helt anorlunda. Här är det kalla vårdagar medan Stockholm enligt rapporten har 30 grader varmt. Nu är jag ingen soldyrkare direkt. Gillar egentligen lite svalare väder men visst inser man att detta verkligen är Norröver. Idag börjar jag en yogaretreat med ett tjugotal medverkande. Känner mig laddad efter att han vilat ett par dagar. Sreejith, min flitige arbetskompis är med och förgyller tillvaron med sitt sköna väsen. Här finns också Merete Olausen som är livsyogalärare och arrangör till kursen. Det som slår mig är den oerhört vackra naturen häruppe. Bergen, havet, fjordarna.... Jag tänker ofta på alla dessa grupper som lite ödesbetonade. Vissa själar har kommit överens om att mötas för en stund. Dela erfarenheter, känna igen sig i andra, blir berörda i hjärtat och därigenom återfå kontakt med själen. Det är vackert. En form av helande som jag tror vi alla behöver mer och mer av....Gemenskap där vi möts i en gemensam intention till att stödja varandra bär möjligheten till verkliga mirakler. Mirakler för mig är frånvaron av rädsla. Att se bortom alla våra föreställningar om varandra och återupptäcka det oskyldiga inom oss...Önskar dig ärliga möten i vardagen. De där mötena som går bortom ytan och når ända in... Norge hälsningar från Tomas

Hur positiv skall man vara egentligen...? Stockholm 27 juni 2010 Hur positiv skall man vara? När jag började arbeta med personlig utveckling, början av 1980 talet, var positivt tänkande väldigt inne. Det var en dam, Anna Stina Vrethammar som var lite av positivitetens drottning. Jag hör inte så mycket av henne numera men kanske ler hon lite i mjugg inför alla de rön kring positivitet som nu marknadsförs likt nyheter i media. Nu skall vi alla tänka positivt eftersom det ger goda effekter både på hjärna och kropp. Men samtidigt är detta med positivitet ett rätt lurigt område. Jag tror vi alla mött människor som är desperat positiva. Dom brukar också vara snabba på att korrigera folk omkring sig som de anser vara för negativa. Jag brukar kalla det positivitetsfascism. Jag tror många av dessa positivitetshetsare egentligen inte är så positiva, de är rädda. Rädda för allt det de värderat som negativt inom sig själva. När dessa förbjudna känslor aktiveras säger de till sig själva och andra. "För fanken, tänk positivt och sluta vara offer". Jag tror verklig positivitet kommer ur acceptans av både ljus och mörker. Det handlar egentligen om att våga vara närvarande med sig själv. Det är med andra ord inte en flykt från något obehagligt utan ett omfamnande. Jag tänker på en kvinna jag mötte för många år sedan. Hon hade fått pålagt sig massor av skuld från sin föräldrar som liten. Hennes sätt att slippa ifrån att känna sig dålig var att fly. Hon talade ständigt om positivitet men utstrålade sorg och smärta till hela sitt väsen. Hon undvek mörkret i sig genom att inte vara i kontakt med sina känslor. Så visst kan positivitet vara flykt på samma sätt som besatthet av negativitet kan vara det. Den som utstrålar verklig positivitet tror jag har försonats med sig själva. De har funnit ro med sin egen mänsklighet och kan välja att uttrycka närvaro och medkänsla i mötet med andra. Samtidigt vill jag säga att intentionen att tänka positivit absolut kan vara ett steg mot större vakenhet om hur vi förhåller oss i vardagen. Nu drar jag en vecka till Narvik, herregud, har aldrig varit så långt norrut tidigare. Min vän som bor där sade att det snöat nyligen...Skall bli spännande och intressant. Livet är intensivt och härligt. Hörde förresten skådespelerskan Sharon Stone berätta hur en av hennes manliga vänner gått bort i AIDS. När han strax innan dödsögonblicket slog upp ögonen sade han, som om han hade sett något annat..."Sharon, its all about love, its all about love" Sen drog han sitt sista andetag. Love you Tomas

Love Sweden....keep going! Stockholm 21 juni 2010 När media fungerar väl kan det verkligen vara en kraft till förändring. Så mycket av medias uttryme går ju åt till massa pseudohändelser. Sånt som bara rapporterar utan någon tanke om vad man vill säga...Det är liksom ett flöde som bara går in genom ena dörren och ut genom den andra. Många skulle nog kalla bröllopet i helgen för en pseudohändelse. Denna märkliga institution vi kallar monarki. Jag har som sagt många invändningar mot att vi sätter något på landets högsta ämbete genom arv...men, och det får bli ett stort men idag, jag ser också vårt behov av att förenas och samlas kring något som står bortom politik. Victoria och Daniels kärlek till varandra var så ljuvligt uppenbar. Det berörde ett helt folk, där kan man snacka om att öppna hjärtchakrat...eller alla dessa frekvenshöjningar man hört talas om under alla år. Jag funderar ibland på vad dessa kollektiva händelser gör med oss. I helgen behövde jag inte fundera så mycket, det var ett lyft i folksjälen. Min syster sade på sitt naturliga sätt "Vi behöver det här..." Media kan verkligen hjälpa oss att öppna våra hjärtan. Tänk när vi börjar se mer av det. Rapporter i media som visar sammanhang och bakomliggande skeenden mer än att bara rapportera händelserna i sig. Jag vet, visst finns det en hel del av det också men det bakomliggande skapar förståelse mer än syndabockssökande. Och det gör skillnaden mellan konstruktivt agerande och krigets mardröm. Den här veckan njuter jag dock av svallvågorna av en kollektiv dröm som lyfte våra hjärtan. Sen måste jag dock säga att Monarki bär ekon av sånt som jag tyvärr har riktigt svårt för...men det är en annan histora. Keep the Love Sweden going!

Nu är det fest. 19/6 2010 Idag är det fest i Sverige... Det är Love Stockholm som gäller hela helgen. Samtidigt som vi hyllar kärleksparet känns det som att kärleken finns i själva atmosfären. Det är bara att insupa och andas in all den sköna energi som sprider sig när vi alla tillåter oss att föras med i ruset. Det är så många vackra stunder som denna helg ger oss. Jag tänker låta dom gå långt in och ge kraft. Känns som vi verkligen behöver detta lyft som dessa dagar erbjuder. Kärleken skapar mirakel....

Monarki - ett gammalt tänkande? Stockholm 18/6 Detta med Monarki eller inte... För mig är kungahuset en rest från något förgånget. Det jag tycker minst om är att det tycks säga: det finns finare och mindre fina människor. Det stödjer därigenom egots värderande hierarkier som jag tror måste falla mer och mer. Det är egentligen rätt skrämmande att se hur människor beteer sig runt ett hov av personer som placerat sig högst i hierarkin. Sen kan samma personer som slickar uppåt gå ut på gatan och behandla någon de satt under sig som skräp. Det är framförallt detta värderande av människor som följer med ett kungahus som jag starkt ogillar. Vi skall inte längre tro att vissa människor är förmer än andra. Det är gammalt tänkande. Det är preciss samma idioti som ofta finns kring olika gurus. Där blir det också hierarkier av människor som vill stå närmast och få del av strålglansen. Bakom detta beteende gömmer sig alltid dålig självkänsla. Man tror sig bli bättre genom andra. Sen kan jag också se en annan sida. Detta att personerna i kungahuset har fått en bra utbildning i att marknadsföra Sverige. Som en sorts kulturambassadörer kan de möjligen fungera framöver. Men varför inte inrätta ett litet kulturhus på Slottet där familjen, om de vill är anställda av oss. För det är ju faktiskt så det ligger till. Familjen Bernadotte är anställda av oss med en mängd privilegier. Men i helgen får vi alla fira. Det är ju ett kalas vi alla betalt för så ha roligt! Varma tankar från Tomas (förra krönikan skrev 15/6)

Så svårt med gränser.... Stockholm 15/6 - 2010 Vad är egentligen gränser? Det kan ju lätt bli någon sorts slentrianuttryck - "jag måste sätta gränser". Många gånger tror jag det handlar mer om att skydda sig än gränser. Det vill säga man känner sig hotad och gömmer sig bakom ord som "nu måste jag sätta en gräns". Det behöver väl i och för sig inte vara något fel även om det knappast skapar öppenhet i hjärtat. För det är väl det som är essensen i verkliga gränser. Detta att vilja hålla hjärtat öppet. Jag tror gränser handlar om att värdera sig och andra likvärdigt. Att kunna känna in sina egna behov och djupare vilja och samtidigt vara lyhörd för var motpartern befinner sig. Gränser kan ju tendera till att bli något väldigt själviskt när man endast fokuserar på sina egna egobehov. Jag tror också gränser blir som svårast när vi är uttröttade. Då snurrar vi ofta runt i obearbetad skuld och börjar säga ja och amen till allt som kommer i vår väg. Man kan uttrycka det som att vi håller på och betalar av våra synder genom att offra oss själva. Gränser uppstår ur det oskyldiga inom oss, det som alltid bär känslan för vårt värde. Min vår har testat min gränser. Jag märker hur mina gamla järvägsrälsar i sinnet slår på när jag är uttröttad. Oj vad automatiskt jag blir i min respons till yttervärlden. Den stora skillnaden från förr är att jag märker snabbare vad som är på gång. Där jag förr ökade takten och försökte beta av alla saker jag trodde jag skulle, stannar jag trots allt till lite oftare idag. Jag vet ju att hjälpen finns inom mig. Den där rösten som värdesätter både mig och andra. Det kräver några extra andetag att finna den, lite uppmärksamhet inåt och ett ifrågasättande av de snabba reaktiva svaren inom mig. Men visst vet jag egentligen vad som är rätt att säga ja och nej till. För mig är ett helhjärtat ja och nej ett och detsamma. Det handlar om kärleken till mig själv och till andra. Det finns bara en nivå inom oss att gå till för alla svar vi behöver. Det är något jag är helt förvissad om idag. Det ger mig trygghet och glädje även när det blåser inom mig och i världen. Hörde förresten idag att Obama börjat ge signaler att hela USA s energiproduktion behöver ställas om på grund av oljekatastrofen. Äntligen en god nyhet som kommer ut denna grymma katastrof. Så många offer bland djur och människor, behövde vi verkligen ta den tuffa vägen? Njut av bröllop och grönska

Stress och hjärtat.... Stockholm 11 juni 2010 Idag var det TV isnpelning på Deva. Ett yogapass blev filmat. En gammal vän skall vara med i en ny satsning på TV 4 till hösten. Man följer tre aktiva damer och deras vardagsliv runtom i Stockholm. Det är verkligen intressant att se hur yogan sipprat in överallt under de senaste åren. För en del blir mest en form av gympa. För mig kommer yogan alltid vara att sätt att återgå till centrum. Hitta tillbaka till något verkligt och sant när livet tenderar att snurra på för fort. Jag märker att lyssnandet blir allt viktigare med åren. Det här att hinna lyssna till djupare delar av medvetandet som är länkat till livsglädjen, mening och känslan av att vara del av något större. Det är inte någon fritidssysselsättning utan en livsnödvändighet. Just nu är det både spännande och utmanande tider på Deva. Våren har varit extremt känslomässigt stressande för mig. Med mycket som skett både bland mina närmaste och arbetsmässigt. Den där känslan av att aldrig riktigt ha grepp om någonting. Blev faktiskt tvungen att gå till husläkaren för första gången i mitt liv, det var hjärtat som drog iväg för snabbt. Stress sa läkaren. Ett av mina dåliga mönster som person är att jag accelererar när jag har mycket att göra. Jag ökar träningsdosen, ökar aktiviteterna vilket förståss är tvärtemot vad jag bör göra. Hela min släkt har just hjärtat som svag punkt, så det är en liten varningssignal. Idag regnar det i Stockhlm, tycker det är rätt skönt. Skall få en underbar ayurvedisk massage lite senare... Listen to your heart...hette visst sången Tomas

Lev från hjärtat... Stockholm 8 juni Mantrat för vår tid tycks vara "lev från hjärtat". Detta stora skifte som varje människa slutligen måste göra. Jag tror det är väldigt skrämmande steg för många av oss. När vi lagt vår trygghet i pengar, relationer och identiteter kan det upplevas ordentligt hotande att lyssna djupare. Ibland tror jag intuitionen, hjärtats röst, kommer be oss göra förändringar. Under en tid blir det krig inom oss mellan det gamla och nya. Att våga ta steget, bryta upp går emot allt det vad vi värdesatt i världen. Så att leva från hjärtat är inte alltid enkelt. Jag tror det kräver mod och sanningsträvan. Att ständigt våga lyssna djupare än egots värderingstänkande. Rädslan är många gånger svår att avslöja. Den kan låta både trygg och sund fast den får oss att stagnera och dö själsligen. Kanske är vår tid just nu ett enda stort upprop till dig och mig: Våga följa ditt hjärta. Det ger oss slutligen verklig trygghet medan egots är illusorisk. Jag har mycket gammal stress att ta hand om i kroppen. Det har varit en intensiv vår med mycket utmaningar. Har beställt ett gång ayurvediska massagebehandlingar. De brukar hjälpa mig att rensa kroppen och finna djupare vila. Hoppas du också tar dig tid att stanna till och bara lyssna... Varma tankar Tomas

Herregud vilket galet agerande.... Stockholm 3 juni Jag har varit verkligt chockad över Israels övervåld gällande konvojen till Gaza. Det är ett fullständigt vansinnigt tilltag som på alla sätt är kontraproduktivt. Hur tänkte dom, hur trodde dom att det skulle fungera? Det är klart att Israels ledarskap inte är unikt. Det finns många ruttna regimer som kör gammal taktik som aldrig fungerat. Det är skrämmande att se hur dåliga regimer försöker använda propagande för att få ut sin version av vad som skett. Krigspropaganda har egentligen bara ett mål: att utmåla sig själv som oskydliga och dem andra som bovar. Klassisk projicering av skuld. Den här gången var det nästan skrattretande att se hur Israels ledarskap försökte köra denna gamla taktik. Vore det inte så tragiska följder skulle man se det som rena rama barnstugan. Man kan undra när vi skall börja se ett andligt och medvetet ledarskap i världen. Trots alla utmaningar ser jag både Obama och Dalai Lama som pionjärer för ett nytt tänkande. Men det finns många starka egon som inte vill släppa ifån sig makten. Vi får väl se vad som sker framöver. Förresten appropå framtiden säger min goda vän Annika Gauri Langle att energiprognosen för juni och juli är att det blir rejält dramatiskt i världen. Naturen fortsätter revoltera men samtidigt kommer vi kanske se många nya ideer födas fram. Nu drar jag till Göteborg för några dagars kurs med Doris Ankarberg och Sreejith. Det är alltid lika roligt att jobba med dessa två ljuvliga kompisar. Enjoy the weekend.

Lev från hjärtat... Stockholm 8 maj Mantrat för vår tid tycks vara "lev från hjärtat". Detta stora skifte som varje människa slutligen måste göra. Jag tror det är väldigt skrämmande steg för många av oss. När vi lagt vår trygghet i pengar, relationer och identiteter kan det upplevas ordentligt hotande att lyssna djupare. Ibland tror jag intuitionen, hjärtats röst, kommer be oss göra förändringar. Under en tid blir det krig inom oss mellan det gamla och nya. Att våga ta steget, bryta upp går emot allt det vad vi värdesatt i världen. Så att leva från hjärtat är inte alltid enkelt. Jag tror det kräver mod och sanningsträvan. Att ständigt våga lyssna djupare än egots värderingstänkande. Rädslan är många gånger svår att avslöja. Den kan låta både trygg och sund fast den får oss att stagnera och dö själsligen. Kanske är vår tid just nu ett enda stort upprop till dig och mig: Våga följa ditt hjärta. Det ger oss slutligen verklig trygghet medan egots är illusorisk. Jag har mycket gammal stress att ta hand om i kroppen. Det har varit en intensiv vår med mycket utmaningar. Har beställt ett gång ayurvediska massagebehandlingar. De brukar hjälpa mig att rensa kroppen och finna djupare vila. Hoppas du också tar dig tid att stanna till och bara lyssna... Varma tankar Tomas

Världens hjältar befriar oss alla Stockholm 1 juni Det svåraste en människa kan möta på ett psykologiskt plan tror jag är förakt. Det är nog väldigt få som kan hantera andras nedvärderande utan att själv blir sänkt. Dock finns det ypperliga exempel på att det trots allt går. Människor med en stark inre kärna som blivit bespottade men ändå fortsatt arbeta för det dom trott på. Just nu tågar otroligt modiga människor i Moskva och andra platster i östeuropa igenom städer med Pride flaggan. I Moskva var det häromdagen ett tretiotal hjältar som utmananade föraktet från folk omkring sig. Inför detta vill man verkligen utropa: förlåt dem ty det vet inte vad gör. Förakt mot andra är ett av egots mest skrämmande uttryck. Det krävs med andra ord en fantastiskt styrka att stå kvar och hävda sin rätt när kollektivet kastar sin egen skit på en. För mig är dessa gay pionjärer fantastiska förebilder. Jag minns själv när första Europride gick av stapeln i Stockholm på nittiotalet. Vi som gick i tåget möttes bara av handklappningar och uppmuntran. Jag kan bara ana modet hos mina brödrer och systrar i Moskva och andra platser över världen där fortfarande omedvetenhet och mörkret härskar. En dag tror jag dock att fötryckarna kommer inse att de dom vände sitt hat mot var deras befriare. Toleransen mot andra även ger dom själva möjligheten att våga fråga sig vad de dödat och förnekat i sitt själsliv. Så låt oss ge alla modiga människor som vågar stå kvar när egots hat flödar över dem allt vårt stöd. Jag vill bara säga: Tack för att ni vågar, tack för att ni finns, tack eftersom utan er ingen utveckling i denna värld. Så mycket bra händer just nu i världen. Det känns som att en ny födelse är på gång. Jo jag vet, det är jättemycket problem med ekonomin och naturens kraft. Men samtidigt fins en ny kreativitet och befrielse i luften, jag är förhoppningsfull...Se framåt och låt oss våga följa våra drömmar.

Sök hjärtat Stockholm 27 maj Hoppas du såg programmet kring forskningen som sker om hjärtats intelligens i Vetenskapens värld. Se annars på svt.play, det var riktigt intressant. Några nytänkande forskare har börjat förstå att hjärtat besitter en djupare intelligens som tycks stå i kontakt med med ett förenat medvetande. För oss som arbetar med intuitionen som främsta verktyg är det kanske inget nytt men ändå oerhört spännande. Jag tror kanske forskningen på sitt eget vis börjar närma sig själens språk. För vårt hjärta är helt klat centrum för själens signaler till oss här och nu. Vi har alla fått lära oss att värdersätta egots röster mer än hjärtats. Men nu sker äntligen ett oerhört arbete hos många modiga individer där alltfler av oss byter inre auktoritet. Vi har alltmer börjar ifrågasätta värderande, dömande röster i medvetandet. Egentligen handlar hela mindfullness rörelsen om detta, bevittna det mekaniska sinnet och gå djupare. Här finns möjligheten att mer och mer börjat vägledas av en mycket större intelligens. En av forskarna i programmet sade att hjärtat tycks veta vad som skall ske i tid och rum innan det sker. Otroligt intressant, jag tolkar det som att intuitionen känner på sig vad som skall se eftersom det utgår ifrån ett större förenat medvetande. Det var dom goda nyheterna. Samtidigt är jag djupt bekymrad över vad som sker utanför USA s sydkust. Vilken ohygglig katastrof för djulivet och människor som bor längs kusterna. Och än har det inte fått stopp på läckan. Samtidigt ser man grabbarna från BP stå och tala som om dom har kontroll över läget. De har ingen kontroll alls, och när vi skall sluta sätta dessa omogna pojkar på chefspositioner. Vart är deras helhetstänkande och förståelse av det mänskliga kapital som nu går till spillo? Dom säger att dom skall städa upp efter sig. Som om det bara vore att ta fram dammsugaren och köra några varv. Det här är en ekologisk katatsrof som kommer ta årtionden att reparera. Vissa arter kommer aldrig repa sig. Arma lilla värld, vad gör vi med dig. Låt oss bara be för att vi snabbt ser ett slut både på läckage och gammalt ledarskap.

Jag tycker synd om... Stockholm 22 maj Det finns ett träsk vi alla faller in i då och då - tycka synd om. Går man lite djupare i den känslan inser man att det helt och hållet handlar om offertänkande. Samtidigt tror jag ingen av oss kan undvika det i perioder. Känslan av att Gud glömde oss, att det är lite extra synd om just oss. Kanske har vi känslan att verkligen gjort allt, och ändå... Det är egentligen samma sak när vi tycker synd om andra. Det är en form av förminskande där vi själva är i överläge. "Det är bara synd om honom..." säger den som egentligen bär på obearbetade känslor och förakt. Problemet med attityden tycka synd om är att den inte läker oss. Det är mer en strategi som gömmer verkliga känslor. Det finns ofta en dunkel anklagelse bakom det ställningstagandet gentemot livet. Det borde varit anorlunda, det borde inte ha behandlat oss på detta sätt. Kanske kan man uttrycka det som att man undvikit försoning. Tycka synd om är egots version av våra liv. När vi försonas går vi till hjärtat och verkligen smälter det vi varit med om. Då blir även det smärtsamma till guld. Jag tycker det är ok att ibland hänge sig åt tycka syn om orgier. Så länge man inte plågar sin omgivning alltför mycket. Men slutligen tror jag man måste resa sig upp. Skaka av sig dammet och börja se vad man verkligen behöver. Kanske man egentligen behöver släppa ned garden och ge sig mer av gemenskap och medkänsla. Medkänsla är ju intressant nog motsatsen till tycka synd om. Där medkänslan läker oss och andra gör tycka synd om ingenting. Jag ser mina egna tycka synd om känslor som ett rop på hjälp inifrån mig själv. Det berättar ofta att jag är för hård mot mig. Eller att jag inte stannar till och tar emot utan rusar på i den starka delen av mig. Det kan ibland handla om att behöva öva lite mer närvaro. Tycka synd om attityden är alltid något som för oss till ett obearbetat förflutet. Jag vägrar också tycka synd om andra numera. Däremot kan jag känna för andras svårigheter i livet. Men då vet jag också att kärleken aldrig lämnat dem, den finns där och vi kan påminna varandra om just detta. Vi är alltid älskade vad vi än går igenom i tid och rum. Juni närmar sig och de har varit underbara sommardagar i Stockholm. Jag sitter mycket och målar tavlor. Det är mitt sätt att ta ned stressnivån efter en tuff vår. Plötsligt har jag insett. Det är exakt trettio år sedan mitt allra första projekt Café Vega startade vid odenplan. Det känns som att det gått många liv sedan dess. Jag hoppas det kommer många fler...

Förlåtelsen som befriar.... Stockholm 16 maj På onsdag startar jag tre fristående Mirakelkvällar. Det är märkligt att dessa böcker stannat kvar efter alla år. För mig är dom det närmaste en guru jag kan komma. Det vill säga någon som nått förening och som försöker hjälpa andra att nå detsamma. Mirakelkursen är ju inga enkla böcker. Dels har dom ett språk som många hänger upp sig på. Rätt svårgenomträngligt med krista termner som inte alls betyder det som vi lärt oss traditionellt. Många hakar också upp sig på att böckerna ständigt refererar till "Him". Det är dock rätt uppenbart om man går djupare i texterna att En Kurs i Mirakler ser kön som oväsentligt. Den har egentligen bara en agenda, försoning. Jag tycker det är genialiskt skriva texter som tyvärr tappar både skönhet och delvis innehåll genom sin svenska översättning. Den är alldeles för mekanisk och tenderar ibland att misstolka, enligt min mening. Så min rekommendation är alltid att läsa det engelska orginalet om man har möjlighet. Det är knivskarpa texter som avslöjar vårt ego, detta mekaniska dömande och projicerande sinne som inte vill någon väl. Men framförallt beskriver den en väg ur rädslan genom att använda situationer till försoning istället för hämnd. Jag älskar dessa böcker, det känns verkligen som att de kan leda oss långt hemåt om vi praktiserar principerna. Tyvärr ser man redan nu tendenser till att det blir en ny religion och att man fokuserar på illusiontänkandet, vilket endast leder till flykt. Vi måste våga leva här i världen, andlighet har verkligen använtas alltför ofta för att slippa konfrontera livet. Det fungerar inte. Välkommen på onsdag om du har tid...

Med is i magen och värme i hjärtat Stockholm 9 maj Ibland är det viktigt att man ställer sig utanför allt som pågår. Det där bevittnandet som gör att man får kloka perspektiv på det som pågår i tid och rum. Man kan bara hoppas att våra makthavare har den förmågan och inte tar beslut i ego och panik. Jag ser allt det som sker idag som i grunden nödvändigt. De strukturer vi levt efter har ofta varit byggda av värderingar och rädsla. De måste falla för att en annan medvetenhet skall kunna växa fram. Jag minns att gamle Yogi Bhajan sade vid ett möte på Cafe Pan "The only way to save the world, get the ordinary person on the street to meditate" Man kan undra varför han menade att det var så viktigt i vår tid. Jag tolkar det som att han förstod att vi måste lära oss att agera mer från hjärtat än egot. Det innebär att en efter en i vår tid kommer hamna i kris och behöver ifrågasätta sina drivkrafter. När jag ställer mig utanför tiden en stund kan jag se vilken otroligt snabb utveckling vi gått igenom de senaste årtionden. Det här går snabbt, trots att vi kan tro motsatsen. Min enda bön är att vi får den tid vi behöver för att övergången till en mer medveten värld skall ske på ett mjukt sätt. Men där har vi nog mer att säga till om än vi tror. Att börja med att söka stillhet en gång om dagen är en bra början. Min meditation är just nu: Jag sätter mig 20 min på kvällen och repeterar en tanke från En Kurs i Mirakler "Love is the way i walk in gratitude". Det är vackert. Tyvärr tycker jag inte den svenska översättningen av böckerna håller, så jag fortsätter att använda den engelska orginalböckerna... Keep up!

Stormar kommer, stormar går vidare...there is nothing to fear Stockholm 7 maj Nu blåser det upp till storm igen... Det känns som att vi befinner oss på ett ständigt skiftande hav, när allt verkar lugnt samlas plötsligt nya moln vid himlen. Sen sätter det igång igen. Nu är det Grekland som hotar dra in hela världen i en ny kris. Trots det är vi ju så här långt oerhört förskonade i Skandinavien gällande ekonomins och naturens pågående kaos. När man hör mera om bakgrunden till mycket av det ekonomiska kaos som skapatsi världen ser man att i princip allt handlar om ego. Vår totala brist på helhetssyn, hur smått och girigt vi tyvärr fortfarande tänker. Jag tror vi måste börja tänka utifrån ett gemensamt - Ett. Det vill säga att alla beslut måste förankras i helheten, vad som är bäst inte bara för mig personligen utan för alla. De besluten tror jag bara vi kan ta när vi är i kontakt med intuitionen. Jag tror med andra ord inte det blir lugnt på det stora hav som storma förrän vi vaknar till ur vår lilla bubbla. Så nu får vi alla hjälpa till, jag vet att En kurs i Mirakler säger att alla är oersättliga på vägen hemåt....

Levd visdom - skönhetens spår Stockholm 5 maj För någon vecka sedan hamnade jag i soffan lyssnandes till Susanne Brögger. Det fanns något i hela hennes väsen och ord som berörde mig. Kanske var det helt enkelt så att hon kändes vis. Som en kvinna som levt sitt liv helt och fullt. Det fanns väldigt lite av dömande av andra eller behov av att säga smarta saker. Istället upplevde jag henne eftertänksam och vidsynt i sitt sätt att möta livet. Jag kunde inte låta bli att tänka hur attraktiv och vacker visdomen är. När någon har landat i sig själv. Mognat och integerat det man gått igenom under ett liv. Det finns en gemensam ton hos människor som lyckats med den konsten. Kanske är det just denna känsla av vila, lyhördhet, men ändå bottnad i en egen visshet. Jag hoppas vi framöver kommer få se en "revival" av visdomens röst i vårt samhälle. Den som inte skriker så högt men hörs ändå. Vi har så länge lyft fram endast de yttre skönhetsidealen, men de falnar rätt snabbt med åren. Jag skulle vilja se och höra mycket mer av Susanna Brögger och andra som verkligen kan lyfta människors sinnen. Mitt liv handlar mycket om att fixa kring min mors återkomst hem efter en stroke. Det är mycket som skall fungera och många detaljer som behöver flyta. Men som sagt, jag har aldrig tidigare sett den här sidan av vårt välfärdsmodell tidigare. Alla dessa resurser som faktiskt vi får del av. Det är jag tacksam över. Maj ljuva maj, tack för allt liv i naturen! Tomas

Maj sköna maj.... Stockholm 1 maj Maj är verkligen pånyttfödelsens månad. Hur djupt symboliskt är inte detta skeende i naturen och inom oss. När ljuset återkommer och livet återigen träder fram från gömmorna. Det är tid att njuta.

Dags att andas frihet.... Stockholm 26/4 Det är svårt med förändring… I morse vandrade jag som vanligt ut i stadstrafiken invirad i halsduk och jättejacka. Till min förvåning insåg jag att tiderna förändrats. Det var en mjukare, skönare och vänligare värld som anlänt. Plötsligt var luften lätt att andas och människors anleten var öppnare. Det säger väl något om livet i sin helhet. Hur svårt det är att ibland inse att ljuset redan återkommit. Själv sitter man fast i sitt gamla mörker och vägrar öppna ögonen. På många sätt påminner det också om mönstren vi släpat med oss från barndomen. Hur ofta har jag inte stannat till och tänkt: Tomas du reagerar precis som om du är fem år. Ändå är de så svårt att ändra dessa tidiga mönster. Känner jag mig avvisad så stängs alla luckor och jag vandrar in i mörkret. Men trägen vinner. Jag kan verkligen se att en förändring skett även gällande dessa djupa spår i sinnet. Allt oftare hinner jag fånga upp mig själv, andas och möta den lilla killen inom mig. För det är ju hann som ställer till det i relationer. Min uppgift blir att lugna och tala med honom. Sen försöka relatera till omgivningen utifrån min vuxna del. Det är verkligen en konst som kräver övning. Men det är underbart när det fungerar. När ett stängt hjärta åter öppnas och man återvänder från de dödas rike. Jag minns fortfarande den gamle häftige bögen på en kurs i Findhorn som sade: ”Well without an open heart your dead anyway” Jag brukar ofta på mina föredrag säga att vi lever i en värld befolkad av små barn i stora kroppar. Det är tyvärr fortfarande få människor som vuxit upp. Med vuxenhet menar jag en person som kan hantera sina sårade känslor på ett moget sätt. Samtidigt tror jag vi är här, ur ett djupare andligt perspektiv, just för detta. Vi är här för att mogna som medmänniskor och försonas med våra inre sår. Men det ett träget arbete som inte fixas på en kurs eller genom någon snygg teknik. Överhuvudtaget tror jag vi har en övertro på vad tekniker kan göra. Oavsett om de heter yoga, psykosyntes, qigong eller någon terapimetod. Det är endast tekniker och kan därför brukas eller missbrukas. Precis som en sax både kan hjälpa oss och skada oss. Men i det stora ser jag fantastiska förändringar ske överallt just nu. Det känns verkligen som att fler och fler håller på och vaknar till liv. Så vårljuset är faktiskt här, vi kan sakta börja ta av oss våra skydd och murar. Andas djupt och ta in näringen som ges oss… P.s Jag är med på God Morgon Sverige igen den 5 maj ca kl. 9.40. Om någon har på TV den tiden!

Kom ihåg att andas....livet går på! Stockholm 20 april Tror du på detta med 2012? Den här tanken om dramatiska förändringar i världen som skall leda till större medvetenhet? Ända sedan början av 1980 talet har jag hört om olika datum och profetior som skulle leda oss till högre energier. Olika energiportar har kommit och gått. Jag måste ärligt säga att jag aldrig känt av dessa portar. Däremot har jag upplevt hur oerhört vackert det är när människor öppnar sina hjärtan under kurser, utbildningar och i nära möten. Jag vet faktiskt inte om detta med kollektiva höjningar är en verklighet. Min syn är mer att vi alla släpper rädsla när vi är mogna att göra det. För det är ju faktiskt det allt handlar om. Att vi skall sluta vara så rädda för varandra, för oss själva. Jag tror inte det är yttre stora händelser som framförallt får människor att vakna upp. En del menar ju att naturkatastrofernas syfte är att väcka oss. Jag tror tvärtom de oftast gör oss mer rädda och försvarsinställda. Få tolkar dessa på ett sätt som leder till uppvaknande. Jag tror långt mer på de små förändringar i vardagen. Det där lilla som visar att bi bryr oss om varandra. inte bara familjen och de närmaste utan om människor. Jag tror vår utmaning just nu är att på allvar se bortom den lilla bilden. Börja engagera oss mer och mer för något större än vårt lilla liv. Det är konkret förändringsarbete som jag ser det. Nu verkar vulkanen tillfälligt ha lugnat ned sig, må hon vila i frid. Självklart kommer det att bli nya katastrofer men låt oss inse att den verkliga katastrofen är den människa som stängt sitt hjärta och dött själsligen. Där finns mycket helande att göra. Med sol i tanken Tomas

Tänk om, tänk om...tidens mantra Stockholm 17 april Det som varit självklart ena dagen är det inte nästa... Så är det ju egentligen alltid för oss, men ibland blir det verkligen uppenbart. Nu står alla flygplan nere på jorden och ingen kan längre sväva däruppe. Jo, jag tänker nog lite symboliskt kring naturens krafter. Den tvingar oss till att stanna upp och möta livets realiteter. Denna helg har vi Louise Minerva som gästlärare på vår Intuitionsutbildning. Hon kan väl sägas vara Sveriges drömdrottning. I drömarbetet ser man även det som sker under dagen som symbolskeenden. Hon nämnde mycket kort att vi kan se vulkanutbrottet som ett skeende i det kollektiva medvetandet. Det som funnits inom oss kommer fram, inget går längre att dölja. Jag tolkar det som att vi alla måste ser vår egen skuggsida. Det är dags att sluta förlägga det obearbetade utanför oss. Jag minns att en vis lärare, astrologen Marie Lindmark, sade samma sak för flera decenier sedan. Enligt hennes terminologi handlade det om inträdet i en ny era. Vi är på väg att lämna eran av tro och nu är utmaningen att istället finna visshet. För att bli mogna behöver vi se det förnekande, skambelagda och försonas med dessa sidor av vårt psyke. Då tror vi inte längre utan vet av egen erfarenhet. Här är ju all form av terapi och personlig utveckling viktiga pusselbitar. Personligen tänker jag också att det handlar om att inte börja agera i rädsla under de förändringar som sker. Utan att hinna ta sina djup andetag och finns lugnet inom sig. Samarbeta med intuitionen är helt säkert det viktigaste vi kan göra. Ha det gott. trots allt, i våren Hälsningar Tomas

Avslut och ny början.... Stockholm 12 april Det är märkligt att livet kan innebära så motsatta känslor samtidigt. Nu i helgen avslutade jag återigen en Livsyogautbildning. Ett starkt gäng har färdats tillsammans under ett år. Det är verkligen en intensiv resa som jag tror fullständigt ändrar livsinställning för många. Både detta att få en riktigt bra verktygslåda av yogiska tekniker att arbeta med framöver men också att få utforska sina egna livsattityder och vad man verkligen vill med sitt liv. Detta att få utbilda lärare ger verkligen innehåll till mitt liv. Samtidigt har min kära mor varit med om en stroke. Det kommer bli en lång tid av rehabilitering. Hon har varit i stort frisk fram till nu. Men ändå är det svårt att acceptera hur snabbt livsförutsättningarna ändras. Denna ständiga påminnelse om hur livet här och nu är skört och faktiskt kan tas ifrån oss vilken sekund som helst. Även om jag idag bär visshet om att vi är långt mer än vår fysiska kropp är det trots allt den som gör vårt liv här möjligt att leva och uppleva. Just nu tar jag hand om mammas hund Putte. Har ibland gått i funderingar kring om jag skulle skaffa en egen hund. Men det har alltid stupat inför tanken på min livsstil. Mycket resande och ständiga kurshelger. Men nu inser jag att även detta faktiskt går...Allt handlar om planering och att faktiskt tycka det är roligt. Märker att det blir ett skönt avbrott med alla promenader under dagen. Det är gammal jycke på snart fjorton år, men vilken glad rackare... Nästa helg väntar intuitionsutbildningen. Jag älskar att lyssna till Louise Minerva Li som blir vår gästlärare. Hon är suverän på att förstå drömmarnas innehåll. Det är väl så med folk som kan sina områden. Plötsligt tycks det så enkelt. Så fram till helgen kommer jag själv lägga skrivblocket och pennan intill huvudkudden. Louise brukar rekommendera att man verkligen ger intention till att minnas. Vi lever många parallella liv i detta obegränsade kosmos....

I återuppståndelsens tid Stockholm 4 april Så var det påsk... Tänker mycket på allt detta vi lärt oss tro på. Hur denne man för 2000 år sedan offrade sig för att lyfta av oss våra synder. Många tolkade hans död på ett sätt som gav dem mer skuld inte mindre. Jag undrar hur mycket detta påverkat vår syn på martyren? På ett psykologiskt plan har vi ju länge glorfierat martyrerna. Fast detta agerande oftast sprider skuld omkring sig. Jag tror inte på att Kristus led för vår skull. Framförallt inte en så medveten man som denna gestalt. Jag tror istället hans budskap var något helt annat. Min syn är att hans död på korset visade oss vad verklig kärlek var. Inte ens i mötet med döden anklagar han någon. Istället ber han sin Fader förlåta de personer som bär ansvaret. Det är svårt att förstå vilken oerhörd kärlek som ligger bakom sådana ord. Till sist säger han orden "det är fullbordat." Kanske menade han sin egen uppgift, den roll han hade att spela i det mänskliga dramat. Imorgon sker uppståndelsen, vilket kanske är det verkligt stora budskapet. Döden är djupast sett illusorisk. Vi kan inte dö utan tillhör evigheten. Det tror jag var Kristus stora budskap till oss i tid och rum.

Det oförutsägbara...nuets port Stockholm 28 mars På något sätt måste vi ju planera för framtiden...trots att det så sällan blir som vi tänkt. Det oväntade sker ständigt och vi måste tänka om helt och hållet. Livet kräver någon sorts ständig flexibilitet. Att inte fastna för mycket i hur det borde vara eller hur man tror saker skall skall ske för att passa ens ofta själviska behov. Något oväntat har just skett i mitt liv, som kastat om allt jag tänkt för våren och en tid framöver. Jag märker att det skapar mindre frustation än det hade gjort i unga år. Det är kanske livserfarenheten som gör att jag hela tiden vet att det oväntade ständigt kan ske. Samtidigt ger denna känsla av livets skörhet och samtidiga skönhet en allt starkare vilja att ta vara på nuet. Det oväntade denna gång berör en nära i familjen. Det är märkligt vad vissa saker blir obetydliga när dessa saker sker. Jag är glad över mina livsval, att ha arbetat för det jag tror på under så många år. För det finns egentligen inget annat som är viktigt när livet kastar runt oss än kärleken till varandra. Nu kommer påsken och den symboliska korsfästelsen och därefter uppståndelsen. Det enda jag tror vi behöver korsfästa är våra gamla rädslor, låt dem dö, ingen kommer sakna dem. Låt det vackra i livet återuppstå i varje nu, i varje ögonblick. Glöm inte tala om för de som är nära att du älskar dem. Må väl i påsken

Earth our - släck ned på lördag Stockholm 23 mars Det är snart dags för Earth Hour. Jag tror starkt på dessa gemensamma manifestationer. Inte bara för att de ger en signal till makthavare att det slutligen är vi gräsrötter som ger dom makten. Det är också en kraftfull symbolhandling som visar på enhet över alla gränser. Earth Hour handlar inte om vilken religion eller bakgrund vi har utan om ett värnande om vårt gemensamma hem. Redan i slutet av 1970 talet mötte jag tanken om en ny tid. Det skulle handla om nätverk och en helt ny syn på oss själva och omvärlden. Framförallt skulle förändringen komma från gräsrötterna och inte från toppen. Jag tror det är helt sant. Vi kommer inte se en ny medvetenhet sprida sig från toppen av makten och nedåt. Den startar i massor av människor mitt uppe i vardagen. Det är mycket som behöver ramla sönder i denna förändring. Jag tror faktiskt vi bara sett början på en mängd stora förändringar på alla nivåer....Det kommer behövs mer och mer kräva en ny solidaritet som inte begränsas av kulturella och nationella gränser. Nu är det tid för Earth Hour - en symbol för en ny tid. Hoppas du liksom jag släcker ned på lördag... Sköt om dig

Thats what friends are for Stockholm 20 mars Vet inte om du minns den där gamla hitten med Stevie Wonder och Dionne Warvicke. Tänker på den sången nu när jag befinner mig i Göteborg efter ett föredrag på Högsbo församling. Det är en av Sveriges mest radikala församlingar som sedan tio år har öppnat sina dörrar för den så kallade alternativa andligheten. Alltid mycket folk och en skön atmosfär. Igår flyttades föredraget in i stora kyrksalen. Det var en ny upplevese för mig att stå längst fram och försöka nå ut till så mycket folk personer....Men jag brinner för mina områden och jag tror folk känner det. Detta med att utveckla vår intuition är oerhört viktigt i vår tid. Framförallt tror jag det handlar om att värdesätta och våga följa vårt djupare språk trots att rädslorna vill att vi skall välja tryggheten. Den trygghet som inte är någon verklig trygghet. Appropå detta med vänner bor jag just nu hos en av mina idoler. Ami Hedberg mötte jag i slutet av 1980 talet. Hon har varit ett oerhört stöd genom alla år. När gamla Deva startade på dalagatan i början av 1990 talet var den hon och jag som bodde i en liten etta på 15 kvadrameter under ett år när vi renoverade. Den vänskapen och insatsen var fullständigt ovärderlig. Jag kunde alltid lita på att hon fanns där. Nu har Ami fyllt åttio år och jag tror hon känner sig lite tröttare och behöver mer tid för stillhet och lugn. Men genom alla faserna vi går igenom finns denna ovärderliga vänskap. Mitt liv har de senaste åren hittat ett annat lugn. Kanske är det som den kvinna, som skjutsade mig från föredraget, sade: Jag känner att livet aldrig upplevts så rik. Min reflektion blev att det säkert har att göra med att hon fortsatt vara nyfiken på livet och inte byggt in sig för mycket i rädslans trygghet. Kanske har det också att göra med förmågan att försonas med det man går igenom. Känna att det slutligen är erfarenheter som fördjupat livskänslan...Hur det än är upplever även jag denna känsla av inre rikedom. Jag hoppas kunna fortsätta odla och nära den framöver. Imorgon har jag ett heldags seminarium på Yoga Place kring Mirakelkursen därefter yoga under söndagen. Göteborg tycks just nu inte ha något livaktigt nyandligt center, det skulle verkligen behövas. Intresset är stort och vi behöver gemenskapen som skapas när vi möts.... Inspiration

Keep up - and keep shining! Stockholm 16 mars Det enda mantra som behövs är "Keep up" brukade Yogi Bhajan säga. Jag tror man kan närma sig de orden från många olika nivåer. Dels kan det lite smårhuritigt handla om att gå på i livet trots alla utmaningar. Men jag har också stannat till med dessa ord och låtet dem landa lite djupare. Jag ser egentligen orden Keep up som en uppmaning till ett medvetet förhållningssätt till livet. Jag tror de flesta av oss ibland vill gå undan från livet eftersom det tycks göra oss illa. Vi känner oss sårbara och trötta på alla utmaningar som ett levade liv alltid innebär. Utvägen tycks vara att isolera sig i sin egen lilla håla. Man börjar som sämst anklaga livet för att vara emot sig Kanske leder det till och med till stagnation i och en butter protest där man vägrar träda in i livet igen. Man slutar livet i bitterhet. Någon beskrev det som att man börjar betrakta livet mer än deltaga i det. Framförallt är det tråkigt. Jag är idag rätt övertygad om livet endast speglar våra inre sår. Vi fäster våra förväntningar och behov på människorna omkring oss och sedan anklagar vi dem när de inte lever upp till våra önskningar. Sällan ser vi oss själva som ansvariga för detta skåedespel. Det vanliga är att vi upplever oss drabbade och anklagar livet, gud fader och stackars mamma för allt vi möter. Jag har mer och mer insett att ett försonat sinne upplever verkligheten helt anorlunda. En Kurs i Mirakler menar att nuet inte gör oss illa. Det för oss istället i kontakt med livets djupaste källa - den villkorslösa kärleken. Jag tror vi alla haft stunder av kontakt med denna vidunderliga kraft i tillvaron. Det är fascinerande tanke att himmpelriket pågår medan vi springer omkring och letar efter det överallt. Så Keep upp handlar för mig om att vara på väg mot nuet. Kanske är det egentligen ingen resa utan mer ett uppvaknande. Kanske är alla dessa möten och bilder vi möter inom oss bara delar av det vi behöver möta för att släppa allt som står i vägen för detta eviga nu. Just nu lever jag intensivt. Det är mycket resande till olika platser. Nästa station är Göteborg till helgen. Jag skall ha föredrag på Högsbo församling på torsdag kväll. Det är ett spännande kristet wäxthus för fria sökare som funnits många år. Det är högt i tak och god stämning. Sen blir det yoga och en kurs i Mirakler på nyöppnade Yoga place till helgen....Känner mig i god form, men visst tröttheten finns där om jag verkligen känner efter. Men just nu tar jag till mig den mer småhurtiga varianten av orden "Keep Up" - det är bara att bita ihop och gå på. Njut av solen...den kom tilbaka även detta år...tack för det.

På väg igen... 10 mars Sitter på tåget till Örebro... Kommer vara i dialog med baptister och kristna sökare under dagen. Hur skall vi utvecklas om vi inte är i friktion med andras tankevärldar? Det gäller ju inte bara människor som valt en andlig väg utan alla. Att bara umgås med de som håller men eller tycker ungefär lika som en själv gör att vi stagnerar. Jag tror vår tid är unik genom att vi ständigt konfronterar olika människors trossystem. Genom nätet kan vi möta tankevärldar som var omöjligt för bara några decenier sedan. Tänker också på hur otroligt viktigt goda vanor är. De utmanas ju alltid när vi kommer under press eller utmaning. Det första vi ofta ger upp under dessa perioder är vår meditation eller yoga. Iställt är det just då vi behöver det som mest men stressen i sinnet vill prioritera annat. Jag har märkt under senare år att mina goda vanor av att simma och göra yoga sitter djupt. Även när jag blir pressad tar jag mig tid att meditera på kvällen och simma. Inte för att vara duktig utan för att överleva. Så håll fast i de goda vanor du har min vän. Det är de bästa försäkringar du har i livet. Blåsa kommer de göra mer och mer tror jag om man med blåst menar snabba förändringar. Imorgon åker Doris Ankarberg, Sreejith och jag till Gotland. Skall bli underbart att få andas lite Visby luft några dagar. Det är något speciellt med den ön. Jag har föredrag torsdag kväll på Helande huset. Önskar dig mycket kraft i mars våren - för visst är den på väg in i vårt vackra land.

Trött och nöjd Stockholm 5 mars Mars verkar bli årets intensivaste månad för mig. Har precis varit i Östersund fyra dagar med mycket energi och deltagare. Vi var på ett vackert yogacenter i centrala östersund och hade worshops kring intuition. Dessa centra känns på många sätt som en ny tids tempel. Här samlas människor som vill leva i process. Växa, mogna och behålla livskraften genom livets olika faser. Ser också hur oerhört värdefull gemenskap och möten är just nu. Vi kan verkligen lyfta varandra när vi träffas och sjunger, mediterar, yogar och samtalar. Kanske är detta den viktigaste tonen för en ny tid. Vi gör det tillsammans, ensamt sökande funkar helt enkelt inte. I gemenskapen speglas vi både i vår skugga och vår gudomlighet. Nu blir det intuitionsutbildning till helgen därefter Örebro och dialog med kristna företrädare. Sen hem kvällen, packa om, för att dra till Gotland. Sreejith, Doris och jag är inbokade på vackra centret Helande Huset för kurs och föredrag 11 - 14 mars. Det är ett spännande och rikt liv men det gäller att fylla på själv inser jag. Min dagliga simtur är en lisa för själen, liksom stundera på kvällen då jag mediterar på en lektion ur En Kurs i Mirakler. I går var tanken : "Today belongs to love. Let me not fear". Det är så vackert, älskar detta verks poetiska kvaliteer. Inser att det finns en skönhet i det andliga uttrycket. Det lyfter människors sinnen, får oss att minnas något vi oftast glömmer. Vintern rasar på utanför fönstret. Idag är det strålande vacker sol i Stockholm. Det är sportlov och förstår att det måste vara fantastiska dagar för alla ungar i backarna. Så det är väl kanske bara att plocka fram ungen i sig själv och springa ut i drivorna.... Njut av mars och solen Hälsningar Tomas

Visioner inför framtiden Stockholm 24 februari Vi behöver våra drömmar och visioner... Kanske mer än någonsin. Jag tror egentligen vår framtid redan är skriven i människors hjärtan. När vi börjar lyssna mer till intuitionen kan vi föra in framtiden i tid och rum. Jag tycker det är en fascinerande tanke. Just detta att vi alla är viktiga delar av det som komma skall... Något jag verkligen tyckt om med den nya andliga rörelse som växer fram överallt är att den ser oss alla som viktiga pusselbitar i visionen om en ny värld. Det är ju egentligen hjärtats vision som behöver födas fram mer och mer. Jag har gått och tänkt på detta mycket under de senaste dagarna. Jag tror verkligen att det är tid för oss alla att ta våra inre drömmar på allvar. Världen behöver våra visioner....De där som inspirerar, väcker hopp och riktar vår energi mot något konstruktivt. Under åren som gått har jag haft möjlighet att följa många av mina drömmar, få se dem manifesterade. Det börjar bli tid för ännu en att försöka ta sin plats i världen. Jag återkommer om detta lite längre fram... Nu drar jag och Sreejith iväg till Östersund några dagar. Det är en av mina favortistäder i vårt avlånga land. Det var visst Gustav den III som tog initativ till denna pärla intill storsjön.

Lite humor i vintern.... Stockholm 20 februari Idag ven vinden riktigt bittert i ansiktet. Jag och en god vän stegade fram mot Blå Porten på djurgården för en mysig lunch. Det var inte lätt att få upp mungipan efter den promenaden... Så hittade jag denna gamla historia när jag rensade en pärm. Äntligen började musklerna i ansiktet vakna till liv. "En man är ute och promenerar på en strand i Karlifonien. Han funderar kring livet och utbrister plötsligt: Herre uppfyll en önskan åt mig. Plötsligt fylls himlen av mörka moln över hans huvud och har hör en torndönstämma säga: Eftersom du försökt att vara mig trogen under alla år skall jag försöka uppfylla din önskan... Mannen säger då: Herre bygg mig en bro till Hawaii så att jag kan åka dit när jag vill... Gud svarar då: Din önskan är mycket materialistisk. Tänk dig hur mycket tänkande och arbete det krävs för att den skall gå att bygga. Tänk bara på pelarna som ska gå ändå till botten på oceanen. Betänk också hur mycket cement och stål det skulle gå åt. Jag kan göra det men det är svårt att uppfylla så värdsliga ting. Ta dig lite mer tid och tänk ut en annan önskan. En önskan som du upplever ärar och glorifierar mig. Mannen tänkte efter och svarade: Herre jag har varit gift och skilt mig fyra gånger. Alla mina fruar har sagt att jag är okänslig och inte bryr mig om dem. Jag önskar att jag kunde förstå mig på kvinnor. Jag önskar att jag kunde förstå hur de känner sig inombords. Jag vill veta hur de tänker när de vägrar prata med mig. Varför de gråter och vad de menar när de säger "ingenting". Jag vill veta hur man gör en kvinna verkligt lycklig. Gud svarade: Vill du ha en eller två filer på den där motorvägen? Enjoy the winter soon its to hot again Varma tankar från Tomas

Det glädjefulla offret.... Stockholm 15 februari Så är det dags att börja resa runt några veckor... Ibland har jag känt mig som en kringresande missionär för yogan och En kurs i Mirakler. Jag kan verkligen förstå människor som genom tiderna brunnit för sin sak. Hur de varit villiga att offra mycket för att sprida sitt budskap. Men det har varit ett offer i glädje. En kurs i Mirakler säger att Gud inte kräver några offer av oss. Det är en spännande tanke eftersom den här talar om egots offer. Det är det där offret som sker utifrån skuld. Man åker runt och håller sina yogaklasser fast man egentligen inte vill eller för att ekonomin kräver det. Eller man säger ja till något man inte vill och hoppas att få pluspoäng av omgivningen. Kanske offrar man sig för att slippa höra gnäll eller undgå kritik. Den här typen av offermentalitet sprider bara skuld omkring sig. Ett verkligt offer tror jag sker i glädje. Det är att stå åt sidan med egots själviskhet för att uppnå en djupare tillfredställelse. Jag kan se det hos mamman eller pappan som lägger åt sidan egna behov under en period av kärlek till sitt barn. Eller personen som ställer upp för någon annan trots att det är obekvämt. Det är ett offer som sker i kärlek och kräver ingen betalning. Det är också ett offer av egots bekvämlighet som ger djup tillfredställelse. Nästa vecka drar jag iväg till Östersund för några dagars kurser och föredrag sen väntar Gotland och Göteborg. Det är alltid spännande med alla de möten dessa turer runt Sverige ger. Och lite av missionärsfeelingen finns fortfarande kvar efter alla dessa år. Jag brinner verkligen för att sprida yogans tekniker till de som är intresserade. Samtidigt inser jag att både yogan och En kurs i Mirakler är etablerade i Sverige . Så kanske är det snart dags för nya krafter att ta över...

Den svåraste konsten av alla.... Stockholm Det finns en konstart som är svårare än alla andra... Jag brukar benämna den "Känslomässigt ansvarstagande." Tittar man på denna värld utifrån de ögonen ser man en massa små barn i stora kroppar. En ändlös tragisk lekstuga där människor väljer att spela ut sin inre dramer på omgivningen. Jag tror att vår ego, det värdelösa barnet, kräver något att projicera sina egna obearbetade känslor på. Ingen läknng eller lärdom sker utan endast en upprepning av samma misstag om och om igen. En Kurs i Mirakler menar att vi kan spara oss tusentals år av lidande om vi börjar öva försoning istället för att kasta skuld på varandra. Jag tror det är sant. Troligen möter vi våra ouppklarade relationer liv efter liv tills vi insett att de endast speglar våra egna oläkta känslor. Det är därför medvetenhet är så kraftfullt. Ju mer medvetna vi blir desto oftare kan vi välja att inte förstärka våra konflikter och vårt skuldbollande. Vi förmår istället stanna upp, vända oss inåt, omfamna våra sår och sedan agera ur vuxenhet istället för ett sårat barn. Kommer vi få se större mogenhet växa fram i världen? Med andra kommer vi få ser mer av fred under vår livstid? Jag tror faktiskt på Mirakel, om man med mirakel menar steg av försoning mellan oss alla. Det sker i det lilla och slutligen sker det i det stora. Kanske är det detta andliga skrifter beskriver som himlen på jorden. Vi får se... Många goa snögubbar från Tomas

Vinter och medvetenhet Stockholm 2 februari Så har intuitionsutbildningen startat upp. Jag känner det som mitt främsta bidrag i livet. Detta att försöka stödja andra som vill arbeta med medvetenhet. Ordet medvetenhet är spännande. Det tycks egentligen härstamma från tre ord. Med - vetskap och helhet. Tänker mig att medvetenhet just handlar om att följa, gå med livet mer än emot. Det finns också en känsla av visshet i verklig medvetenhet. Något som inte behöver försvaras utan vilar tryggt i hjärtat. Det är bortom egots domäner av skuldbollande och försvar. Jag ser det också som att medvetenhet handlar om helhetstänkande. Det är inte bara mina behov som står i fokus. Utan jag har förflyttat mig från själviskhet till hjärtat. Där finns en annan form av själviskhet som handlar om att göra det som skapar verklig lycka. Jag tänker på att En Kurs i Mirakler som säger att min verkliga vilja delas med Gud. Min tolkning blir att det jag verkligen vill i hjärtat är detsamma som Gud vill med mitt liv. Det är också att gå bortom offret och den som vill få pluspoäng för att man gör "fina" saker för andra. Istället sker agerandet ur fri vilja, en känsla av flöde, glädje och helhetstänkande. Egentligen ligger allt detta i begreppet intuition. Det är att bli sin egen guru och kunna lära av allt det som livet presenterar för oss. Jag brukar på alla utbildningar jag har säga: En lärare lär av allt. Vi är alla lärare för varandra frågan är egentligen bara vad det är vi vill lära ut? Egots sanningar eller hjärtats? Februari är här med fortsatt vinterlandskap. Borde ta mig ut mer och pulsa runt i snön...Men det blir mest att sitta inne vid datorn och organisera allt som behöver fixas. Dags att komma ihåg det kort jag drog inför nya året: Celebration. Kom ihåg och andas Tomas

Besluten som riktar livet framåt Stockholm 25 januari Märkligt det där med olika toner för ett år... Det här året började med stora beslut. Det var de där besluten som behöver tid att värka fram. Vart vill mitt liv gå nu? Vad skall jag säga ja till vad är det rätt att säga nej till? Det finns så många skikt som behöver genomskådas för att nå fram till hjärtat. Nå fram till något som känns sant och riktigt. Ibland kan dessa stora beslut kännas svåra för att de går emot andras förväntningar. Känslan av att behöva göra någon besviken eller ledsen. Men sen tror jag att besluten i hjärtat ändå är bra för helheten. Det sämsta vi kan göra är att svika vår själs röst - intuitionen. Men det är också underbart när alla känner samma sak. Jag hade en sådan upplevelse nyligen då vi var ett gäng som tänkt göra ett projekt tillsammans. Vi pratade och processade utan att riktigt nå i hamn. Till sist kände jag att det var rätt att backa tillbaka, tacka nej. Det intressanta var att alla i gruppen kände exakt detsamma. Det var som att vi alla var intonade till samma högre sanning. Jag skulle uttrycka det som intuitionens förenande visdom. För mig känns det här året som ett -samla ihop år. Mycket får en chans att lägga sig på plats. I det ligger också ett uppskattande av allt det jag har just nu och får vara med om i livet. Ser fram emot kommande helg när min nya utbildning i Intuitivt ledarskap startar....Jag älskar dessa resor tillsammans i grupp. Haiti är i allas tankar just nu...min förhoppning är att världen inte glömmer imorgon. Nu får vi hjälpa varandra att komma ihåg väsentligheterna. Fadderbarn tycker jag är ett utmärkt sätt att hjälpa på lång sikt.... Må väl i den gnistrande vintersagan

Helande vänskap! Stockholm 12 januari Jag läser just nu en gammal österländsk mystiker som heter Paramhansa Yogananda. Han dog på 1950 talet men hans texter tycker jag håller än idag. Igår läste jag ett kapitel om vänskap. Han såg vänskap som manifestaionen av den högsta kärleken. Paramhansa menade att vänskaps - kärleken var mest befriad från ego och ägarbehov. Det ligger en hel del sanning i detta tycker jag. Samtidigt tror jag våra nära kärleksrelationer är vår viktigaste lärare. Det är där vi står i mest kontakt med sårbarhet och oläkta delar av psyket. Men det är nog ingen av oss som inte funderat över att vi ena dagen kallar en människa vår stora kärlek för att nästa hata samma person. Hur många skilsmässor har inte slutat där...Det säger en del om alla de rädsloberoenden och ego behov vi projicerar på varandra. Genuin vänskap bär mindre av sårbarhet och är därigenom oftast mer befriad från egots ägandebehov. Mindre av kontroll och behov av att säga - du är bara min. Sen är det förståss vackert när en kärleksrelation lyckas bli till djup vänskap och respekt. Det är kanske det En Kurs i Mirakler kallar "Den heliga relationen". Den fria kärlek som finns i vänskap är fantastisk. Detta att färdas med andra själar genom tid och rum. Byta erfarenheter och växa tillsammans. Mina nära vänner ser jag som ett guldkapital att vårda. Det känns med flera av dem att vi färdats tillsammans innan vi kom hit och kommmer fortsätta långt bortom att dessa kroppar återgått till planeten. Ha det gott i januari vintern.

Bantningsfrossan pågår! Fredag 8 januari Vi talar rätt lite om mat och medvetenhet. Men hur och vad vi äter är egentligen extremt mycket psykologi. Dels skuldbelägger vi mycket av vår mat vilket skapar en konflikt i sinnet. Vi börjar pendla mellan mellan kontroll och sona våra synder. Alla dessa reningsritualer för att vi känner oss orena eller smutsiga genom att ha ätit det vi själva värderat. Självklart finns det ingen ren eller oren mat. Det finns mer eller mindre näringsrik mat men det är en annan sak. Jag tror vi på sätt och vis behöver försonas med vår mat. Se den som en källa till njutning och näring utan att projicera en massa av våra rädslor på den. Kanske är det så att vi då mer än idag kan ta till oss dess verkliga näring. Själv försöker jag mer och mer tänka på att äta med tacksamhet och en känsla av njutning. Herregud vilken källa till gläjde och gemenskap mat kan vara i livet. Så allt i våra liv tycks handla om medvetenhet! Många små njutningsfulla stunder önskar jag dig

Gott nytt år - välkommen 2010 Stockholm 31 december 2009 Mer och mer älskar jag cermonier. När de fylls med äkthet och ett gott hjärta bär de kraft. Vi kan verkligen lyfta varandra och sänka varandra. Är vi riktigt starka i vår egen energi så är chansen mycket större att energin höjs i ett möte. Tyvärr låter vi oss själva bli alltför påverkande av andras rädslor. Kraften i att höja varandra blir sällan så uppenbar som i cermonier och gemensamma meditationer. Det tycks som att vi på något stämmer oss till en högre ton. Den som leder gruppen har ofta en stor betydelse eftersom allas uppmärksamhet är riktad ditåt. Så jag vill önska dig mycket av inspirerade gemenskap 2010. En Kurs Mirakler säger att vi inte kan finna oss själva i ensamhet, eftersom själva viljan att dra oss undan från världen oftast har med våra egna dömande av den att göra. Jag är benägen att hålla med om det...vi behöver varandra som speglar både i det oläkta och det gudomliga. Planeten står i fokus. Jag tänker hur denna gemensamma grund för våra liv utmanar oss att gå bortom egot. Klimatmötet i Danmark beskrivs som ett misslyckande framförallt för att egen intressen ställs före helheten. Men detta gäller inte bara i makroformat det gäller minst lika mycket i våra egna möten med andra. Jag tror personligen inte att de stora lösningarna på de globala problemen kommer att komma uppifrån, jag tror det handlar om oss gräsrötter. Våra attitydförändringar banar väg för makthavarnas - inte tvärtom. Så fortsätt be, fortsätt meditera, fortsätt stödja bra gräsrotsorganisationer... Jag kommer i årets val rösta på miljöpartiet. Ser det som den enda vettiga signalen för vår gemensamma framtid. Nu skall jag strax leda nyårsmeditation på Deva...ännu en chans för mig att tanka kraft inför ett nytt år. Jag tror på kraft, flöde och gemenskap 2010...Ta hand om dig och de omkring dig. P.s Avatar är riktigt bra, vill man går det att se som ett riktigt bra klimatupprop.

Prylsamhällets sista suck - gemenskapens tid är här Stockholm 27 december Så var vi på väg mot en nytt år, en ny cykel. För mig känns den passagen starkare än julens festande. Måste erkänna att jag känner stor trötthet över vår oerhörda fixering vid prylar. Må detta snart vara över. Hur orkar vi springa runt och köpa alla dessa saker som faktiskt har så lite betydelse? Själv kommer jag att slänga mängder av prylar under nästa år. Jag står inför en stor förändring i mitt boende och det passar väl att rensa. Men lika mycket som det fysiska rensandet kan frigöra nya krafter känner jag detsamma inför tankarna i sinnet. Jag vill önska mig mindre tankar nästa år. Mer av stillhet och närvaro. Jag vill också önska att nya lösningar uppstår inom de flesta områden. Min tro är att intuitionen ständigt leder människan framåt. Både på ett personligt och kollektivt plan. Jag ser det som en evolutionär kraft i medvetandet. Den leder våra steg framåt. Men då tror jag vi måste vara villiga att släppa taget om en massa oväsnetligheter som vi gärna fäster oss vid. Tänk om vi skulle kunna utlysa nästa år till "prylsamhällets avslut". In med gemenskap, lek och närhet istället för dessa kompensatoriska prylar. Efter detta brandtal återgår jag till att skriva mitt kompendium inför den stundande intuitionsutbildningen i januari. Det blir ett gott nytt år! Gläds åt dagen Tomas

Lets hope its a good one without any fear.... Stockholm 14 december Du känner säkert igen raderna här ovanför. En av de starkaste julsånger som skrivits. Det var John Lennon och Yoko Ono som stod bakom den bedriften. Rädsla är egentligen den enda fiende vi har. Jag ser det som det enda verkligt viktiga arbete vi kan ägna oss åt i denna värld. Detta att försöka sänka rädslan i våra egna och andras liv. Rädslan har många ansikten: förakt, avstängdhet, hat, maktlöshet, främlingsfientlighet är bara några av dem. Så att be om mindre rädsla i världen är vackert. Jag har en bra känsla inför 2010. Inte det att jag tror att vi kommer sakna utmaningar men jag tror det blir mer och mer av gemensamma lösningar. Märkligt nog tycks vi behöva kriser för att vakna upp. Man skulle önska att det inte var så, men faktum är att kris för oss samman. Det är när vi ställs inför globala hot eller känner vår trygghet hotad som vi vaknar till. Om vi kan kanalisera den energin väl, det vill säga skippa syndabockssökandet, så tror jag vi frigör massor av kreativitet och nya spännande lösningar. Här på Deva kommer lite sköna julklappar erbjudas fram till jul. Till exempel håller min gamle polare Doris Ankarberg och jag en julmeditation och cermoni på söndag kl.11.00 - 13.00. Välkommen att ta del av gemenskapen. I glädje

Ut med prylarna och in med kärleken! Stockholm 6 december Såg sångerskan Shakira på Skavlan i går kväll... Gillade både hennes energi och budskap. Det är verkligen hoppfullt med starka engagerade tjejer som använder sitt strålkastarljus till meningsfulla aktiviteter. Tror en kvinna som Shakira kan ha en enormt viktigt roll att spela som förebild. Hon har startat skolor i Colomiba, ett av världens fattigaste länder. Tänker mycket på detta med att engagera sig. Hur vi alla spelar en viktigt roll i det drama vi kallar världens framtid. Inte bara genom vårt agerande utan även hur vi tänker. Nu i juletid tänker jag själv ge bort lite vettiga julklappar...medlemsskap i världsnaturfonden eller greenpeace tycker jag är klockrena klappar. Herregud vi har tillräckligt med prylar i detta land. Dags att ändra kompassen...Tycker det känns lite symboliskt att Stockholm blir "Love 2010" nästa är genom Kronprinsessans bröllop.

Hjärtats minne heter tacksamhet Stockholm 26 november På väg mot Göteborg för några dagars program. Läste nyligen i en tidning att tacksamhet är hjärtats minne. Tycker det var så vackert uttryckt, och sant. När våra erfarenheter landar mot själen växer en djupare rikedom fram. Jag tänker ofta på alla dessa djupa möten jag får ta del av under utbildningar och kurser. Mitt arbete ger mig så många möjligheter till att känna tacksamhet. Det påmminner mig också om enkla mål jag har i livet. Jag vill fortsätta odla nyfikenhet och intuition. Det är bra jordmån för fortsatt växande... Under senare år har Deva verksamhet alltmer kommit att inriktas på att stödja fram nya lärare. Det tror jag är bästa sättet mina erfarna kollegor och jag kan att använda alla dessa år av erfarenhet. Grunden för vår verksamhet är och förblir Livsyogaskolan som hela tiden växer och blir starkare. Framförallt uppskattar jag utbildningens kombinationen av kraftfulla verktyg och medvetenhetsträning. Mer och mer har jag förstått att verktyg i sin inte räcker för att undanröja våra hinder till nuet. De kan hjälpa oss till balans och hålla energin levande i vardagen men vi behöver fortsätta bearbeta våra livsmönster och rädslor. Annars bli resultatet det som vi om och om igen ser runtomkring oss. Olika ledare blir upphöjda på olika ensamma troner och avslöjas sedan i sin mänsklighet till allas förvåning. Men självklart är det så att om man i världen bara vill visa upp sin ljusa sida har mörkret en tendens att slutligen ta över. Nyligen hörde jag att en av Indiens stora yogisar med egen TV kanal kastat sig över oss homosexuella med massor av anklagelser. För mig är det återigen ett bevis på att vi kan vara medvetna eller till och med mästare inom ett område av livet men fullständigt obearbetade inom andra. Det finns enligt min mening ingen som uppnått upplysning inom alla områden av livet. Intuitiva insikter trillar ned en efter en om vi fortsätter leva och lösa upp våra rädslor. Vid sidan av en ny Livsyogautbildning startar jag till våren äntligen min nya Intuitionsutbildning Det skall blir oerhört spännande att under ett år utveckla relationen till vårt själsspråk. Den oerhörda intelligens och kraft som lever inom oss alla. Jag ser det som ett förenat medvetande som vi alla mer och mer komma tona in oss till och ledas av i vardagen. Mer och mer kommer tror jag vi kommer se själens avtryck i världen trots alla utmaningar vi tycks stå inför. Njut av dagen

Back from India Stockholm 18 november Vaknade i morse med känslan...oj vilket äventyr. Indien är verkligen ett fascinerande land. Vi startade med en vecka på ett ayurvediskt hem. Bara ankomsten dit var underbar. Hela personalen stod och väntade på oss med blommor och levande ljus i nattmörkret. Alla dessa dofter och vackert leende människor. Sen satte allt igång. Flera olika behandlingar varje dag följdes av föredrag och yoga. Efter denna första intensiva vecka fick vi besöka Sreejiths hem på indiska landsbygden. Jag tror hela gänget som medverkade på resan var djupt berörda av att möta hans familj och allt det som var omkring. Efter denna fina stund bar det av till Backwaters och två dagar av att glida runt på små kanaler i en husbåt gjord av rotting. Det kändes som att förflyttas till en för länge sedan svunnen tid. Där låg vi i stillheten och passerade fiskare, det rika fågelivet och Ammas ashram. Till sist landade vi in på beachen i sydindien för ett par dagars sol och bad. För mig var detta det första besöket i Indien. Jag kommer gärna tillbaka fastän jag även blev medveten om den oerhörda fattigdom som fortfarande existerar. Det är också ett extremt konservativt samhälle gällande framförallt kvinnors frihet och rättigheter. Vi fick möta en stark och häftig ung tjej som berättade om hur svårt det var för henne att bryta gamla traditioner som egentligen är tankemönster. Det tror jag vi alla känner igen. Samtidigt är hon och hennes modiga medsystrar en del av Indiens hopp tror jag. Även om jag älskade mycket i landet kan jag inte tänka mig att bo där. För mig som gay man är det i princip omöjligt att leva öppet. En positiv signal är att högsta domstolen i Indien precis nu avkriminaliserat homosexualitet. Det var inte en dag för tidigt! Så nu är det tid att smälta alla dessa upplevelser. Det har varit ett rikt år för mig. Jag känner mig fylld och tacksam. Nästa års kurser börjar redan fyllas upp. Intuitionsutbildningen i januari är snart full, jättekul. Doris och mitt traditionella Nyårsseminarium som vi älskar att ha, börjar också anmälningarna ramla in till. Så ordet för livet just nu är flöde...Tack för det vill jag säga till alla härliga människor jag möter och framförallt till Källan inom mig och oss alla. Keep Up! i hösten.

Äntligen i Indien. Kerala 9 november 2009 Vi har tagit in en vecka på ayurvediskt hem. Resan var lång men det välkomnande vi fick var fanatstiskt. Vackra kvinnor och man stod och väntade på oss med ljus och blommor. Det tar några dagar att varva ned... Nu börjar hela gänget på femton personer skina alltmer för varje behandling. Känns som att jag vill stanna här länge, finns inget som riktigt lockar med Stockholm just nu. Sreejith har ordnat allt fantastiskt väl. Idag skall vi åka till ett reservat for elefanter.. Sköt om dig.

Det tidlösa i tiden Stockholm 30 oktober Nu bär det av till Indien. Detta fascinerande land som mer liknar en kontinent. Min kanske viktigaste andliga lärare, Yogi Bhajan, var född i Punjab i norra Indien. Där är tanken om återkommande liv accepterad av nästan alla. Inte minst Yogi Bhajan själv menade att vi alla elever kring honom var gamla yogisar. För mig känns det alltmer naturligt att livet fortsätter långt bortom denna kropps livslängd. Framförallt har jag under livet haft många möten där känslan av återseende varit tydlig. Det är som att vi tar vid där vi slutade förra gången. En del av dessa eviga färdkamrater är mina arbetskamrater andra nära vänner. Helt säkert möter vi även själar där mycket ouppklarat blir speglat. Jag tror faktiskt tanken om reinkarnation kommer bli alltmer accepterad framöver...Vi får väl se vad Indien innebär för gänget som åker. Min instinkt säger att det blir en hel del spännande möten...Sköt om dig i november mörkret. Jag är tillbaka 17 november och skall försöka svara på mail så gott det går.

Go for your dream 26 oktober Denna helg var underbara Marie Bergman på besök. Hon gästar vår yogalärarutbildning varje år. Jag tänker på hur oerhört mycket vi behöver inspiration från varandra. Marie har en stark passion för det hon gör - läkning via rösten. Det är kanske det som är nyckeln till hennes inspirerande energi, hon brinner för det hon gör. En del menar att det är få förunnat att göra det. Jag tror egentligen motsatsen är sann. Det är alla förunnat att brinna och vara passionerad i det vi gör. Men det kräver ofta mod att kasta sig ut och våga följa sin dröm. Jag tror vår själ ständigt brinner men att vi väljer sparlågan för att det är mer bekvämt och att vi känner oss trygga på den nivån. I morse när jag skulle starta yogalektionen sade jag till lärarna att det är action time. Det är nu vi alla behöver agera...mer och mer känns det som att vi lever i en tid då vi inte längre kan vänta. Alla de goda krafter som finns i världen tror jag behöver träda fram i smått och stort. Om det sedan innebär att vi stödjer green peace, rädda barnen eller någon annan organisation eller vågar ta steg för det vårt hjärta brinner är mindre viktigt...Men det är tid för rörelse och action säger mitt hjärta, vad säger ditt? Ett gott flöde i hösten önskar jag dig...

Stillheten i vårt centrum Den 20 oktober Längtan är härligt på så många sätt.. Den här terminen har jag lagt åt sidan mitt vanliga intensiva tempo. Det ger uttrymme för lite andra känslor att väckas till liv. Känner längtan efter vänner och att undervisa mera...Det känns skönt att längta. Nu till helgen blir det Yogalärarutbildning på Deva, härligt! I perioder av mitt liv har allt gått i ett och jag har inte hunnit med att längta och se fram emot. Märker att även min sömn är djupare just nu, tror det har att göra med att stressnivån gått ned. Reflekterar kring hur medvetenhet och att ta emot hänger ihop. När vi är omedvetna tror jag vi håller ifrån oss både kärlek och de gåvor livet vill ge. Vi springer på ihopp om att finna det längre fram istället för att våga stanna och ta emot: NU! Så denna höst har jag stannat till och ser med lite andra ögon på det som jag annars tar för givet.. Ta hand om dig och håll balansen!

Vilket syfte fyller det? Stockholm 12 oktober Jag tror vi lägger alldeles för mycket fokus på den tankemodell eller de terapeutiska verktyg vi använder. Detta faktum brukar slå mig när någon rusar in på Deva och säger att spegeln hänger fel enligt Feng Shui metoden eller att man bör vänta med något för att horoskopet visar dålig prognos. I min värld är alla dessa tankemodeller underställda vår egen medvetenhet och intuition. De är tänkta att hjälpa oss inte begränsa vårt handlingsuttrymme. Men tyvärr är det alldeles för lätt att healingmetoder eller tankemodeller man använder ställs i egots istället för hjärtats. De blir med andra ord gudar i sig som börjar kontrollera och styra oss utifrån omedveten rädsla. Vem tjänar vem? - tror jag är en bra tanke att ställa sig då och då. Själv försöker jag ibland släppa alla idéer och föreställningar och helt enkelt fråga mig: har jag mer glädje i hjärtat om jag gör detta? Ok följd det då. Svårare än så behöver det kanske inte vara. Så ett gott råd är att filtrera alla visdomar och råd du hör genom ditt eget sunda förnuft och låta det landa i hjärtat. Lite på din egen intuition! Höstvärme till dig

Den porlande glädjen Den 5 oktober Det är märkligt hur olika faser detta liv innebär. Senaste tiden har jag sagt till några vänner att jag befinner mig i ett gott flöde. Någon sorts känsla av porlande glädje inifrån som jag är tacksam över. Samtidigt blir jag medveten om hur egot har problem med känslor av befrielse och lycka. Det är som att en liten röst då och då säger till mig: men kan det vara möjligt? Det här får mig att minnas en dam jag mötte för många år sedan som uttryckte: "Ja, varje gång jag mått bra då väntar jag alltid på att något helvete snart skall komma" Det säger egentligen att hon, liksom många av oss, bär på skuld och inte tror oss vara värdiga befrielse. När vi lyfter undan vår egen självbestraffning tror vi att slaget skall komma utifrån. Det är kanske därför försoning är så viktigt. Den befriar oss. I morse mötte jag en ung pappa med sin son på badhuset. Den lilla grabben sprang omkring och bara skrattade av pur gläjde. Det var så otroligt befriande...ren livsglädje, finns det något vackrare? Sköt om dig i hösten och njut!

Sämre än djur! 29 september Världen är verkligen en skådeplats för alla nivåer av medvetenhet. För ett par dagar sedan var jag inbjuden att se en dokumentär som sänds i SVT den 4 oktober( se den!). Den handlar om två unga homosexuella i Sverige med invandrarbakgrund. Kvinnan i filmen berättar hur hennes far misshandlade henne när han fick reda på hennes sexuella läggning. Han kallar henne sämre än ett djur. Hans heder är hotad! Min definition på det han kallar heder är ett stort ego. En bekrivning av total kontroll över andra för att skydda sin egen självbild. Den unge homosexuelle mannen i filmen inser att hans familj hellre överger honom än accepterar hans homosexualitet. Vart tog kärleken vägen? Det vore lätt att skydda sig från denna film om man tror att det handlar om människor från andra kulturer. Men skammens mekanismer pågår överallt runtomkring oss och inom oss. Samtidigt är det så fantastiskt inspirerande med dessa friska modiga människor som vågar stå upp och kräva respekt, med risk för sina egna liv. Jag brukar ibland tänka, när jag går med i den årliga Prideparaden i Stockholm, att de som står och hurrar längs trottoarerna tror att det gör något gott för oss bögar eller lesbiska. Men sanningen är att det är ett givande och tagande från både håll. Prideparaden ger oss alla budskapet om att det är ok att vara unik. Detta oavsett läggning eller alla de andra identiteter vi klistrar på oss. Mod är en underbar egenskap...se filmen den 4 oktober och låt oss vara modiga denna höst.

Nothing to fear 22 September Tillbaks efter ett härligt äventyr på Gotland. Det är verkligen tacksamt att resa runt med kurser och föredrag. Ibland känns det nästan som att man är en form av missionär som kommer med ett enda budskap: följ ditt hjärta. Det där kan ju ibland kännas lite gulligt och sött men har en mycket allvarligare sida. Vi följer ju alltid någon röst i vårt medvetande. Vi kan alla se vad konsekvensen blivit av att så många följt och följer rädslans röster. Nu när fler och fler av oss försöker lyssna mer till hjärtat sker också stora saker i det yttre. Jag tror på snabba och ibland dramtiska förändringar under åren som kommer. Vårt kollektiva inre kommer bli tydligt i det yttre. För en del blir det säkert skrämmande när yttre strukturer rasar, men vi är på rätt väg...det är jag förvissad om. Varje rädsla vi själva släpper förändrar världen säger En Kurs i Mirakler, det är en underbar tanke. Så låt oss jaga rädslorna denna höst istället för att dom jagar oss. Sköt om dig

Tilliten i allt ... Stockholm 13 september Sen var det där med tilliten. Den är ju lättare att både tala om och behålla när livet är lugnt. Sen när vi ställs inför kriser är den ofta som bortblåst. Samtidigt tror jag att det är en av vår tids stora utmaningar. Detta att långsamt bygga en fast grund så att tilliten står kvar när det är tufft. För vad är egentligen tillit? Det är ju inte att allt blir som vårt ego vill utan att vi istället känner en grund att stå på i våra liv. Den grunden för mig är känslan av att det alltid finns hjälp och kraft inifrån för att möta det livet placerar framför mig. Nyligen hade jag ett föredrag med min gamle vän Annika Gauri Langlé. Det slog mig plötsligt att vi färdats tillsammans under tre decenier. Vi har byggt en tillit till varandra som egentligen är något annat än den livstillit jag talar om. Annika och jag har en djup tillit till varandras hjärtan. Vi vet att vi finns där för varandra när det stormar. Den tilliten ser jag som minst lika viktigt som den andra mer existensiella. På något sätt tror jag hela detta livsäventyr handlar om att komma närmare. Komma närmare sig själv, komma närmare andra och därigenom komma närmare det vi kallar Gud. Men det är ett närmande som sker utifrån vårt eget jag. Inte någon psykotisk soppa där alla gränser upplöses. Nej, jag tror att ett verkligt närmande sker när vi vilar i sjävtillit och egenvärde- Den här resan, för nog sjutton är det en resa, är trots allt vacker. Just nu finner jag inget bättre ord än just vacker . Sista tiden i mitt liv har jag verkligen börjat känna en djupare uppskattning av allt vad det är. Den här veckan åker jag Sreejtih, jag och En annan gammal vän Doris Ankarberg till Gotland för ett seminarium. Det blir hur kul som helst. PS Gå gärna in och kolla månadens numerologiska prognos på Annikas hemsida: wwww.annikalangle.com I glädje Tomas

6 september Hösten brukar ju handla om friska stormar. Jag tror det gäller minst lika mycket de kollektiva känsloströmmar som vi utsätts för. En del av dessa tillför kraft men allt för många innehåller rädslor. Jag tänker på detta faktum just nu när alla löpsedlar talar om hur man kan dö av svininfluensor och annat som drar fram på planeten. Det är svårt att möta alla dessa utmaningar om vi förlorar vårt stilla centrum. Just nu har jag en bra period då jag varje kväll tar minst 20 minuter för att meditera. Det är därur jag vill ta mina beslut och rikta min energi. Inte utifrån Expressens och Aftonbladets löpsedlar. Jag märker att behovet av stilla stunder växer sigi starkare för varje år av mitt liv. Jag behöver pendla mellan stilhets och aktivitetspoolen i mitt inre allt oftare. Så mitt råd är att stå stark och stilla i hösten när stormarna kommer, för de lär de göra. Beslut tagna i affekt och rädsla skapar alltid trista konsekvenser som tar lång tid att reda upp. Låt oss vara förebilder för varandra när det gäller att finna balans i vardagen. Här och nu kan vi alla inspirera varandra. Keep shining! Tomas

25 Augusti Just nu är jag kär i livet. Trots allt vad det är och inte är känner jag mig rik. Min mor fyllde i helgen 80 år och berättade att hon tyckte det var den bästa dagen i hennes liv. Jag tror hon kände sig riktigt älskad. Spelar ju egentligen ingen roll när vi på riktigt gör det, men visst är det vackert när vi vågar ta in att vi är älskade. För mg finns det ingen speciell anledning att jag känner mig kär, det är bara att tacka och ta emot. Nyligen berättade jag för några vänner att jag ser många olika möjligheter framför mig. Jag vet just nu inte riktigt vad jag skall säga ja till och vad att tacka nej till. Mitt arbete har varit så mycket av min identitet under många år - på gott och ont. Nu ser jag för mitt inre öga en vision av ett annat lite lugnare liv ta form. Jag kommer alltid arbeta men kanske kan jag finna ett lugnare och mer harmoniskt tempo. Naturen har börjat locka mig tillbaka alltmer. När jag var ung fanns naturen så nära för mig. Hursomhelst vill jag ge dig en liten "kär dusch" i hösten. Jag vet att det finns mängder av problem med svininfluenser och lågkonjunktur för att inte tala om höstmörkret. Men det där ljuset som brinner i våra hjärtan är mycket, mycket starkare än allt detta som blåser i det yttre. Just nu håller jag på att renovera lite på Deva och samtidigt få ihop ett höstprogram....vi skjuter antagligen fram vår hösstart någon vecka eftersom målandet tar tid och det finns så mycket annat som behöver göras...inte bara arbete... ..njut av dagen. Tomas

24 juli Nu drar jag och Sreejtih till Göteborg några dagar. Det blir yogaretreat på Tofta Spa strax utanför stan. En Livsyogalärare som heter Camilla har tllsammans med sin man startat detta vackra lilla center nära intill havet. Det finns få saker som inspirerar mig så mycket som människor som vågar testa sina drömmar. Det kräver alltid mod att kasta loss och släppa gammal trygghet. Men jag tror det är få som ångrar att det prövade oavsett hur det går... På något sätt är det i friktion med vardagens realtiteter som alla de idéer och tankar vi hör om inom andligheten blir testade. Jag tycker mig numera ofta höra om en person verkligen levt sina teorier eller om de är hämtade från en bok. Kanske är det ödmjukhet som kommer till när man levt sina drömmar ett tag. Man inser att inget i denna värld är så enkelt som kurserna som handlar om att maniferstera sina drömmar säger...Framförallt tror jag ordet lyssnande är grunden för alla verkliga framsteg i livet. Då talar jag inte bara om att lyssna utåt till andras erfarenheter utan framförallt hinna med att lyssna inåt och vänta på hjärtats klartecken. Det är mycket av det man trodde man behövde som faller ifrån under denna process. Nu är det klart att Indien blir av, jätteroligt. Vi är ca 10-12 personer som i november drar iväg på ett äverntyr som känns....yipee. För mig som aldrig varit i detta fascinerande land blir det extra spännande. Men med min käre vän Sreejith vid min sida blir det en oerhört mycket lättare sak att ta mig an. Det finns några platser kvar om du blir intresserad...njut av dagen.

21 juli Böcker tillhör definitivt sommaren. Min egen sommar har dock så här långt har framförallt handlat om kurser, vilket ger mig både glädje och kraft. Till sist har jag nu tagit fram en bok jag aldrig riktigt tagit mig igenom - Eckhart Tolles "Ny Jord". Kanske är anledningnen till detta att jag blev avskräckt när man pretentiöst på baksidan av boken skriver "bara genom att läsa denna bok kommer du att förändras". Den typen av marknadsföring ger mig alltid kalla kårar. När Tolle själv, lite senare i boken, skriver att om man inte förstår vad han skriver är man inte mogen för det, kände jag tyvärr allt mindre för boken. Men som sagt jag har gjort ett nytt försök och tycker den är rätt ok. Tolle som blivit en tongivande guru inom nyandligheten trycker mycket på detta med att avidentifiera sig från egot. Att bevittna brukar man kalla det i buddhistiska sammanhang. Ibland tycker jag dock att han förenklar resonemangen framförallt när har ger sig på komplexa områden som anorexi och missbruk. Där handlar det nog inte bara om att bevittna utan även på djupet bearbeta sitt självhat och skuld. Vad jag skulle hoppas mer på i hans kommande böcker är även att han skulle våga använda sig själv mer som exempel.Hur ser hans egna relationer ut, vad kämpar han med i vardagen? För inte är det väl så att han menar sig vara befriad från alla mänskliga utmaningar? Tyvärr är detta med rädslan för att visa sin mänsklighet något många andra andliga faller in i. Man talar gärna om andras svårigheter men sällan sina egna. Baksidan av detta heter idolisering och guruskap. Det är ofta första steget till missbruk. En annan kille som jag gärna läser om och om igen är Jack Cornfield. Där upplever jag både must och mänsklighet. Boken A Path Wtih a heart är underbar. Slutligen är ju självklart detta med böcker en personlig upplevelse. Det någon gillar tycker andra inte är någonting. Så hoppas hängmattan inte är för långt borta...njut av dagen.

15 juli Gemenskap har många olika betydelser i världen. Jag tänker på den gemenskap som utesluter andra. Som ger de som deltar en känsla av identitet eller vara lite förmer än andra. Det är knappast en verklig gemenskap utan mer en klubb skapad i rädsla. Sen finns det gemenskaper som handlar om att mötas på ett djupare plan, bakom våra masker och fasader. Som bäst upplever jag att denna läkande gemenskap uppstår inom all form av personlig utveckling. Det spelar ingen roll vilket yrke eller bakgrund man har eftersom mötet sker på ett annat plan. Istället handlar det om att dela djupare skikt i medvetandet där vi alla kan känna igen oss. Både våra rädslor, självtvivel och andliga längtan. Detta är djupt närande för vår själ. Jag tror detta med att mötas bortom egot kommer bli allt viktigare framöver. Ge stöd och inspirera varandra till att fortsätta växa....inte tappa hoppet. Har just avslutat ännu ett seminarium med min väg och kollega Doris Ankarberg. Det är otroligt att tänka hur vi samarbetet under mer än tjugofem år. Just detta att samarbete med olika lärare genom åren har varit och är en stor källa till glädje. Där finner jag också en stor gemenskap genom att vi växer och utvecklas tillsammans. Vi speglar och nöts samman av våra erfarenheter. Jag minns att den gamla mystikern Paramahansa Yoganande vid ett tillfälle sade att "vänskap är den djupaste relation vi kan uppleva i världen". Han menade att den innehåller väldligt lite av ego och därigenom speglar himmelriket. Det är verkligen oerhört värdefullt att ha medresenärer på resan genom tid och rum.

Stockholm 11 juli Livsyogaveckan på väddö var underbar. Så mycket fina möten och härlig energi. Gemenskapen som skapas under en vecka ger näring för lång tid. inte bara för deltagarna utan även för mig. Vet inte riktigt vad jag skall känna kring Michael Jackssons bortgång. På ett sätt kanske det är en befrielse. En uppenbart plågad själ som aldrig tycktes vara nöjd med sig sj älv trots ofantliga framgångar och stor skönhet. Han fick slutligen lämna denna värld som han aldrig riktigt tycktes trivas i. Men kanske föll han offer för det många dyrkade människor gör. Känslan av isolation och ensamhet som till sluit blir överväldigande trots allas dyrkan. Kan inte låta bli att samtidigt fundera kring hur kändisar blir svart vita i medias ögon. Endera är de gudar elller så är de pest. Michael Jacksson ville alltid framstå som oerhört god och nästan kristuslik i sin välvilja. Det är lite likt många österländska gurus som också fått problem när deras mänskliga sidor blivit uppenbara. Det går inte att försöka spela endast ljus i denna värld, jag tror helt enkelt ingen är det. Vi är alla här för att handskas både med rädslans och kärlekens krafter inom oss. Börjar vi förneka det ena blir fallet längre fram desto djupare. Så hoppas du fann din frid på andra sidan Michael. Nu sätter hyllningarna och Gudaförklarandet igång. Helt säkert kommer han även dissas av andra. För mig var han framförallt en inspirerande dansare med några sköna hits. Musiken lever vidare...Från söndag håller Doris och jag kurs på Deva några dagar. Hoppas sommaren börjat gott för dig!

Stockholm 21 juni Om man vill fundera kring tankens kraft är det bara att titta på rykten. Jag ser det som värderande tankebilder som flyttar runt mellan oss. Vårt ego älskar att höra rykten om andra. Det får att framstå i lite skönare dager själva. Samtidigt finns det en oerhörd kraft i vad vi accepterar som sanningar om våra medmänniskor. Ett rykte kan i princip förstöra en annan människas liv. Det är också oändligt svårt att försvara sig mot dessa tanke-attacker. När de väl planterat sig i någons sinne sitter de ofta kvar, även om bevisföringen är svag. Tänkte på detta när jag nyligen talade med en kille på Wäxthuset i Norrtälje. Plötsligt berättade han att jag inte tyckte om Ashtanga yoga - han hade hört det av någon..Jag frågade honom vem denna någon var, det mindes han inte "bekants, bekant". Det var ingen större sak men det gav mig en tankeställare....rykten kan verkligen snurra runt snabbt och få fäste. Så där har vi alla ett ansvar för vilka "tankeformer" vi sprider vidare om andra. Slutligen är alla rykten osanna eftersom dess undertext innebär ett dömande av personen. Ibland tänker jag på alla dessa kändisar som ständigt omgärdas av rykten. Det kräver ett rätt starkt psyke att hantera alla dessa projektioner. Oavsett om vi kallar dem positiva eller negativa. Numera håller jag mig rätt lugn kring rykten. Ibland har jag dock ringt upp någon som jag vet sagt lögner. Konfronterat personen och frågat varför han eller hon inte talar med mig direkt. Rykten är ju en rätt feg form av kommunikation. Andra gånger tror jag det är rätt att bara låta dom ebba ut av sig själv....Framförallt är det en tankeställare för mig själv när jag frestas att lyssna på rykten om folk. Jag vill ogärna ge mitt ego alltför mycket socker att smaska på. P.s Bara för informationes skull. Jag har aldrig testat Ashtanga yoga men är helt övertygad om att det är en utmärkt yogaform.

16 juni Märkligt att vi har så svårt att släppa taget om saker och ting i livet. Ibland biter vi oss fast som pittbullsterriers i gamla mönster och materia. Men ibland behöver vi våga kasta oss ut, förlora fotfästet och kontrollen för en stund. Det kan handla om att våga ta beslut om att lämna ett dött jobb eller en död relation. Eller våga kasta dom där gamla grejerna som håller kvar energin från det förflutna. Om det blir en regnig midsommar kommer jag ge mycket tid till att kasta grejer och gammalt skräp som hindrar mer än hjälper. Men viktigare än yttre ting är förståss att släppa taget om gamla tankemönster och våga lita till livets röster inom oss. Som du säkert märkt är jag mycket inne på att lyssna till intuitionen just nu. Det är ett aktuellt ämne idag, imorgon och i en allt mer föränderlig värld framöver...Stanna till lyssna, den talar högre än vi ofta tror. Vill också passa på att önska dig en skön midsommar. Tänk på att många sitter ensamma under dessa högtider, en hälsning eller ett telefonsamtal kan värma skönt i själen.

Stockholm 9 juni Kanske är tillit det viktigaste vi kan odla i vår tid av snabba förändringar. Samtidigt är det en stor utmaning eftersom nästan allt i samhället handlar om dess motsats. Vi är tränade att lita till yttre auktoriteter liksom att ha trygghet i det materiella. Att börja leva tillitsfullt från hjärtat kräver kontinuerligt övande. För mig handlar det om att i varje beslut vända mig inåt och "känna" om det bottnar, stämmer. Tillit handlar ju myckete om känslor men något djupare än det emotionella. När vi känner in mot vårt hjärta lyssnar vi egentligen till den stora bilden. Vi blir lyhörda för vår del i det stora mönstret som utgör det vi kallar ett kollektivt medvetande. Det underbara med att öva tillit är att vi samtidigt affirmerar vår djupare identitet - vi säger till oss själva "jag är älskad". Den som tycker illa om sig själv frågar sällan inåt. Denna morgon såg jag att Humanisterna dragit igång en stor reklamkampanj i tunnelbanan som går ut på att ingen Gud existerar. Till viss del håller jag med, våra föreställningar kring Gud är "man-made". Men samtidigt är Gud oändligt mycket närmare oss än vi tror. Eller som en Kurs i Mirakler så vackert uttrycker det "det finns ingen plats där du slutar och Gud börjar". Vi lever i Gud och Gud lever i oss. Så trots allt som sker, gläds åt dagen!

27 maj Folk frågar mig ofta kring detta med livsmening. Tror jag att det finns någon djupare eller att vi har någon speciell uppgift i livet. Egentligen tror jag det finns ett enkelt svar på den frågan: medkänsla. Det mesta har mening när vi utför det med medkänsla. Jag tror vi lägger alltför mycket fokus på form, vad det är vi gör... Istället borde vi mer fråga oss vad som motiverar vårt agerande. Medkänslan är en oerhörd kraft till förändring och helande i världen. Jag brukar kalla det att se den stora bilden istället för den lilla. Den lilla bilden är när vi agerar ur egots själviskhet i tron att vi är smarta. Men det verkligt smarta är att se den stora bilden när vi bestämmer oss för att göra något meningsfullt i livet. Den stora bilden för mig är att förrsöka se ett större kärleksfullt perspektiv i det jag vill lägga min energi på. Jag gör det inte för att känna mig andlig utan för att livet blir både mer spännande och glädjefullt. När vi agerar från medkänslas större bild av livet är vi intonade till det universella medvetandet. Medkänslan ser jag som ett kärleksfullt öga in i den fysiska verkligheten. Den vill allas bästa, det är det som är vackert med hjärtas seende.

Livsglädje 20 maj mer och mer i livet uppskattar jag känslan av lust inför livet. Den är ju på inget sätt självklar. Ständigt möter jag människor som kämpar med att finna eller behålla en grundläggande livsglädje. För mig är begreppet livsgläjde något som går djupare än skiftande känslor. Det är även något som går bortom ord som kul, roligt eller spännande. Livsglädje tycks istället ha att göra med vår kontakt med själsdimensionen. Denna eviga aspekten av vårt jag, det är därifrån jag tror all verklig livsglädje utgår ifrån. Ofta ser jag som mitt enda mål med alla dessa utbildningar och kurser att stödja mig själv och andra att inte tappa bort den. För visst är det enkelt att vi dras ut ur vårt eget centrum genom livets händelser. Vi börjar leva i periferin av oss själva. I denna tid tror jag det finns en stor gemensam utmaning. Gör allt det du kan för att bibehålla livsglädjen. Därigenom blir du en liten lampa som lyser i krisernas Sverige och som inte låter sig dras ned själsligen av allt det som sker. Jag tror denna nivån av djupare glädje inför livet inte utmanas av andras negativitet. Den behöver varken försvaras eller pådyvlas andra. Istället brinner den av en eld som inte utgår ifrån världen men blir tydlig i den....Ljuset i vårt hjärta kan ingen ta ifrån oss om vi inte själva tillåter det....Det är en underbar, utmanande, rolig, svår och fantastisk tid att leva i...allt på en gång Tomas

6 maj Vi betraktar så självklart den här planeten som vår ägodel. På samma sätt tror vi oss kunna äga vår personliga mark. Men det är ju inget av detta vi verkligen har eller äger. Där hade verkligen indianerna rätt i sin livssyn, det är till låns under ett kort ögonblick av evigheten. Mina tankar kring vår orealistiska självbild sattes i blixtebelysning när jag såg TV programmen om vargarna som sändes nyligen. Dessa intressanta och fascinerande medresenärer på planeten. Vi tycks självklart känna det som att vi har all rätt och dom har ingen. Jag tror att trots allt missbruk av djur och natur vi ser omkring oss är ett skifte i synsätt är på gång. Mer och mer kommer vi börja se naturen som ett tempel. En form av kyrka som ger oss andlig kraft och visar oss de skaparkrafter som ständigt förnyar sig. Det är så lätt att ta naturens oerhörda kreatvitet och intelligens som självklart. Men det är ju verkligen ett pågående under... När jag för många år sedan läste om Findhorns trädgårdar fick jag denna känsla av gudomliga krafter i lekfullt skapande. Eileen Caddy som var en av detta nyandliga centras grundare menade sig kommunicera med Devorna. Intelligenser i naturen som manifesterar sig genom alla de växter vi ser omkring oss. För mig kändes det varken främmande eller märkligt. Visst finns det medvetenhet bakom allt vi upplever i denna värld. Det är däför vi kan kalla det gudomligt....NU drar jag iväg till Spanien en vecka för att möta alla mina kära vänner därnere. Har börjat längta efter dom...

Ut och rasta hjärta och kropp! 20 april Så har vi då alla återuppstått. Det är väl så vi borde känna oss efter den högtid som passerat. Sen kan man ju fråga sig hur det känns att återuppstå? För mig leder associationerna till de perioder då jag tyngts av konflikter, skam och skuldkänslor. Sen när allt slutligen lättat har det känts som att livet återuppstått. När vi på djupet börjar inse att himmel och helvete är inre tillstånd blir livet intressantare. Det handlar, tror jag, om att lyssna till själens signaler när det är dags för bearbetning. Oro, stress och skuld ser jag som själens signalsystem till oss. Den ber oss varva ned, komma till ro och ge tid för integration. Det finns inget verkligt bearbetande utan själen. Det är först i kontakt med själsnivån våra upplevelser ges mening. Annars snurrar vi bara runt i gamla mönster och får rätt i det vi redan tror om livet. Tanken att allt har en mening håller jag därför inte med om. Det mesta som sker i våra liv är helt meningslöst eftersom vi inte lär något av det. Men som sagt, ger vi tid till verkligt bearbetande kan även det mest smärtsamma vi varit med om ges mening. Det finns många exempel på människor som varit igenom ofattabara lidanden men sedan använt erfarenheterna till att hjälpa andra. Tyvärr finns det fler som går igenom både bra och dåliga saker som dör själsligen. Deras egon tar hand om upplevelsen och stäker tidigare trossystem. Så för att återgå till återuppståndelsen tema: verkligt bearbetande föder alltid fram känslor av mening, tacksamhet och livsglädje - annars är det egentligen inte bearbetande. Just nu mediterar jag på följande tanke från En Kurs i Mirakler: Varje kärleksfull tanke är sann, resten är ett rop på hjälp oavsett vilken form det tar.

Så var det äntligen dags för Indien! 6 april Under alla år har jag svarat nej på frågan om jag vill besöka Indien. Märkligt nog har jag aldrig känt mig dragen till detta brokiga land. Som gammal yogi kan man ju fundera på varför. Men saker och ting kan lyckligtvis ändras snabbt. Min kära vän Sreejtih, Devas populäre Ayurveda terapeut, har plötsligt fått mig intresserad av att se detta fascinerande land som innefattar så mycket... I November reser vi först till ett fint ayurvediskt behandlingshem och därefter till syd indiens vackra stränder...Här nedan kan du läsa mer om resan! Påsken handlar om korsfästelse och upståndelse. Vad som behöver korsfästas mer än något annat är våra trötta ideer om oss själva. Hur länge skall vi fortsätta tro på att vi inte duger, är värdelösa och därigenom nedvärdera oss själva? Är det inte dags att återuppstå i den kärlek vi alla är skapade till? Er kurs i Mirakler menar att Jesus genom Korsfästelsen ville visa ett exempel på vad försoning innebär. Man kunde ta hans liv utan att han försökte hämnas eller slå tillbaka. Hans ord: "Förlåt dem för de vet icke vad de gör" är berörande och stora i alla avseenden. Uppståndelsen djupaste budskap handlar om att döden aldrig berör vår själ. Istället är det så mycket annat i våra liv som kan behöva dö. Gamla tankar som inte längre gagnar oss, maktspel som bara när våra egon, positioner av hämnd som stänger av våra hjärtan och tycka synd om attityder som dränerar oss på energi. Så hoppas du ger dig tid att söka stillheten i det inre denna påsk..... Önskar dig en livfull och skön helg.

5 mars Ett paragdim innebär ett fullständigt skifte i hur vi ser på oss själva och omvärlden. Det är ungefär som när vi började inse att jorden var rund och inte platt. Många menar att vi just nu befinner oss i en liknande gigantisk omställningsfas. Denna gång handlar förändringen om vår syn på medvetandet. Alltfler har börjat inse att medvetandet är orsaken till allt det vi upplever i denna fysiska dimension. "mind over matter" är den tanke som uttrycker det bäst. Vi håller på och vaknar upp till insikten att vi är odödligt medvetande, eviga väsen på resa i tid och rum. Årtal som 2011 nämns i olika sammanhang. Personligen har jag svårt att tro på någon plötsligt massupplysning ett visst årtal. Jag tror däremot att det sker en intensifiering och utveckling på en kollektivt omedveten nivå. Där hjärtan vaknar tänds ett ljus som påverkar andra. Jag ser den pågående krisen som del av detta uppvaknande.. Det som sker idag är troligen helt nödvändigt. Det mänskliga psyket tycks undvika förändring ända tills vi blir tvugna till det. Det fantastiska med kriser är att det föder kreatvitet. Vi kommer att få se massor av nya ideer födas fram utifrån det som sker idag.Vissa kommer yvärr fortsätta ge enegi till att söka syndabockar men än fler kommer rikta tanken framåt...det är en spännande tid.

1 mars Mars känns som en aktivitetsmånad. Kanske har det med dess gamla grekiska krigarstaruts att göra. Nu till helgen börjar ett nytt gäng Livsyogalärare sin resa...På något märkligt sätt har min känsla för denna utbildning fördjupats med åren. Ser det som ett både andligt och kroppsligt äventyr. Dels gess människor en verktygslåda att växa med under åren framöver. Samtidigt får man möjlighet att pröva och ompröva tankar kring livet och anledningen till att vi är här. Det är oerhört spännande. Bara detta att till exempel utforska sin relation till viljan under en månad. Hur använder vi denna aspekt av medvetandet i vardagen? Egentligen borde alla människor ges möjlighet att under ett år resa i sig själva. Det skapar en underbar gemenskap och närhet. Nu är jag tillbaka från ett hett Thailand. Det var mitt första besök i detta intressanta land. Kändes som att jag bara såg en mycket liten del av vad det har att erbjuda. Glllar inte helt känslan av att befinna mig på ett reservat för rika västerlänningar. Bakom vårt flotta hotell fanns baracker och mäniskor som uppenbart kämpade med sin existens varje dag....Samtidigt är de beroende av turismen. Svår ekvation att få ihop....Men jag är tillbaka med ny kraft och energi. Känns som en spännande vår... Krisrapporterna fortsätter och vi måste tänka om....jag tror på att en ny solidaritetstanke kommer växa fram. Vi blir tvugna att se bortom vår egna egobehov...en för alla - alla för en. Framförallt tror jag alla som har möjlighet att hjälpa till i värnandet om planeten kan göra ett verklig insats. Både världsnaturfonden och greenpeace gör ett jättebra jobb. Vårluft och friska idéer Tomas

22 februari Sakta glider jag fram bland koraller och fascinerande fiskar... Naturens oerhörda kreativiet blir tydlig när man ser alla dessa färger och former... Plötsligt känner jag att någon biter mig i benet! Haj hinner jag tänka innan cyklopet stirrar på en lite ensam blåturkos fisk som troligen undrade om denna mäkliga val smakade gott.. Har landat in på en ö som heter Koh Lanta, lite av svenskt reservat känns det som. Eller kanske en upppgraderad form av hälsohem. Stressen rinner av och kroppen återfinner det där lugnet som är rätt sällsynt i storstaden... Sen denna ljuvliga massage man kan unna sig varje dag gör underverk for en trött västerlänning. Funderar kring denna nya värld som träder fram, alla mixas till en rätt skön soppa. Kulturer, folk, musik, mat och trossystem. Kommer något gott ur detta? Det jag ar helt overtygad om... ju mer människor lär kanna varandra över gränserna desto mer kreativitet frigörs. Imorgon blir det dyk med tuber och förhoppningsvis får jag se mer av havens märkliga djur och former... tillbaka i stan på söndag den 28 februari

12 februari 2009 Det talas oerhört mycket om kriser just nu. Dessa kollektiva och individuella möjligheter till förändring. Ett av de viktigaste orden i all form av utveckling tror jag heter ifrågasättande. Kanske är livet ett enda stort ifrågasättande av de tankar och trossystem vi levt efter. Nyligen mötte jag en kvinna som vände sig mot mig och sade: Tomas, jag tror aldrig jag riktigt levt mitt eget liv" Ett halvår tidigare hade hon blivit övergiven av sin man sedan fyrtio år. En oerhörd kris utlöstes men också en möjlighet. Sakta började hon inse att hon aldrig riktigt vågat fråga sig hur hon ville leva. Istället hade hon jämnt ställt upp för sin man och därefter sina barn. Självklart finns det något vackert med att finnas där för andra, men aldrig på bekostnad av sin egen lycka. Det skapar endast bitterhet i slutändan. Så det som tycktes vara en katastrof har blivit till en process av ifrågasättande av hennes liv. Det ger utrymme för något nytt och friskt att växa fram. Kanske ser vi nu i krisernas fotspår mer av själens röst växa fram i samhället....jag tror det. Nu är det dags för Thailand ett par veckor. Har aldrig varit där förut så det blir spännande. Vi har också lagt in en ny skön yogahelg den 21 -22 mars med mig, Boel och ayurvediska massören Sreejith. Kolla vår föredrags och kurskalender för mer information. Och tilll sist....se till att inte dras ned för mycket av alla rapporter om kriser...hur var det Jesus sade: Lev i världen men inte av den...! Sköt om dig i februarivintern Tomas Frankell

4 februari Pengar, pengar, pengar... Så fascinerande, vår besatthet av detta medel i världen. Mer än något annat tycks det ge oss tryggghet och identitet. Många tror sig till och med bli finare och förmer än andra genom att ha pengar på banken. Det kan man kalla vansinne. Just nu befinner vi oss i en tid då grundtryggheten för många slits undan. Det är alltid en svår utmaning att då inte styras av rädslans röster. Paniken ligger säkert på lur för många under detta år... Pengar kan ju verkligen ge oss både frihet och oberoende i världen. Det är med andra ord svårt att lossas som att det inte betyder något. Samtidigt tror jag den verkliga utmaningen för oss som har medel är att våga ge vidare. Jag försöker i allt jag gör vara så generös jag kan, utan att vara dum/naiv. Det gäller att ge vidare med kloka ögon. En kurs i Mirakler talar om att givande och emottagande är ett och detsamma. Det är med andra ord inte finare att vara givaren. Det är lika mycket värt att ta emot som att ge. Det viktigaste för mig är dock insikten att pengar är ett medel. Bakom detta kan gömma sig både rädsla och kärlek. När kärleken får styra hur vi använder pengarna kan jag omöjligen tro att vi kan uppleva brist. Så håll strömmarna igång. Det värsta vi kan göra just nu är att bli små skrämda troll som drar oss in i grottorna i väntan på bättre tider. Bättre tider startar i nuet med att vi ger...

27 januari Behöver vi skämmas för att vi mår dåligt? En god vän till mig berättade hur hon börjat läsa en bok om den framgångsrika debattören som bakom ytan mått oerhört dåligt. Min gode vän har upplevt det oerhört läkande att få ta del av en i samhällets ögon "framgångsrik"människas inre liv. Det har hjälpt henne att inte skämmas för sin egen inre smärta och mörker. Ibland finns det ett krav, inte minst i nyandliga kretsar, att man skall må bra och ta ansvar för sitt liv. Det är gott så, men detta förhållningssätt har en baksida. Det kan lätt leda till hurtfriska klyschor att ta tag i sitt liv när någon mår dåligt. Som sämst övergår det i ett förakt i stil med "jaha varför har du skapat den där sjukdomen da?" Det är ett av egots allra mest fula ansikten. Det finns bara egentligen en intelligent respons gentemot vår egen och andras utmaningar och smärta. Det kallas medkänsla och lyssnande. Om någon behöver eller vill ha hjälp med att se hindrande tankemönster kan vi möjligen hjälpa till. Men det kräver både känslighet och att man känner sig själv. Ingen av oss skall behöva skämmas för att vi mår dåligt eller för att vi inte finner vägen ut ur vårt lidanden. Det finns troligen många komplicerade anledningar till att vissa själar tycks ha en tuffare livsresa än andra. Men att finnas där för sina vänner genom ljus och mörker tror jag är något av de finaste vi kan göra för varandra. Vänner det är livet de...skulle kanske Monica Zetterlund ha sagt i söderkåkar. Så att vara en god vän är den vackraste av konstarter... I glädje och förtröstan

21 januari Hur mycket psykologi ligger det egentligen inte bakom alla skeenden i denna värld. Tänker på all den optimism och framtidstro tronskiftet i USA just nu frambringar. Om vi alla kan inse att det inte handar om att någon annan skall fixa till problemen vi står inför kan denna våg av tro skapa mycket goda frukter. Om vi däremot, som oftast sker, tror att politiker eliten eller Obama själv skall ordna upp alla problem är det uppplagt för stora besvikelser. Jag har precis varit i Göteborg fem dagar och hållt kurs och föredrag. Känner varje gång hur viktigt det är att vi inspirerar och llyfter varandras inre. Uppgivenhet är troligen människans farligaste tillstånd. Den är långt mer destruktiv än ilska och frustration. Uppgivenhet innebär att all den kraft och energi som människan äger har låst in sig i ett mörkt hörn. Bakom uppgivnehetens attityd byggs hat och hämndbehovet sakta upp. Endera äter detta upp personen inifrån eller så kanaliseras den på fel sätt mot omvärlden. Mina glädjetårar de senaste dagarna över att få en ny president handlar med andra ord egentligen rätt lite om Obama som person mer om vad han står för. Någon som är mer human och mindre svart vitt i sitt tänkande än den gamle Bush. Få kommer sakna den mannen. Nu har det nya året startat på riktigt. Det är bara att fortsätta kavla upp ärmarna och arbete med förändring på alla olika plan. Världen befinner sig helt klart i en gigantisk omställningsfas där inget kommer bli som det varit. För att hänga med i denna förändring måste insidan hänga med....det blir riktigt tufft annars. Önskar dig goda förändringar och mycket energi! Tomas Frankell

19 januari Nu börjar terminsklasserna sakta dra igång. Har egentligen inga starka aningar kring detta nya år. Förrsöker mer och mer släppa både förväntningar och försök till att tolka vad som sker. Min önskan är att möta det nya året frimodigt och med öppna sinnen. Inte låta mig påverkas för mycket av vad media eller andra säger om den tid vi lever i. Jag tror det är oerhört lätt att dras med i det mentala klimat som skapas av de rapporter som ges. När alla pratar åt samma håll går vi åt samma håll. Media rapporterar egentligen mest om konsekvenserna av klaschande egon. Dagens tragiska dramer som utspelas när människor skall hämnas kränkta känslor. Vi ser det överallt omkring oss - på mikro och makronivå. De djupare förändringar som sker i världen läser vi tyvärr mycket lite om. Vad har det egentligen betytt för vårt samhälle att tusentals och åter tusentals människor börjat växa upp känslomässigt? Vad betyder det att vi lever i en värld där människor allt oftare lämnar det traditionella religionerna och finner sig egen Gudsrelation? Jag tror det sker oerhört mycket bra förändringar i vårt kollektiva medvetande just nu! Min kära vän Annika Langlé berättade, över en kopp kaffe, att detta år handlar om gräsrötterna. Det är nu vi skall inse vilken betydelse vi har för det stora. Just där vi befinner oss i livet kan vi betyda något för den förändring som behöver ske. En medvetnare värld är för mig en där vi lärt oss handskas med våra kränkta känslor och sårade barn. Vi har slutat projicera ut och beskylla andra för att vara fel. Denna värld är kanske här redan. Jag tror det var Kristus i våra gamla Bibel som sade: Himmelriket är redan här, det är ni som inte kan se det". Dags att vakna upp med andra ord. P.s befinner mig i Göteborg mellan den 15 och 20 januari. Läs mer om programmet längre ned på sidan till vänster.

Stockholm 27 december Ordet inspiration är intressant av många skäl. Det berättar för oss om att vara i "spirit". Det är troligen omöjligt att vara genuint inspirerad utan kontakt med det eviga inom oss. Nu när ett nytt år närmar sig blir behovet av att smälta det vi varit med om allt starkare. Jag tycker mycket om alla de meditationer och cermonier som görs kring nyåret för att hedra ett gammalt år och välkomna det nya. Det gör det lättare för oss att se med inspirerade ögon på allt det som ett gammalt år inneburit. Personligen finns det bara en sak som är riktig viktigt för mig under året som kommer. Det är att göra vad jag kan för att stanna i spirit. OM jag lyckas göra det känns det som att livets flöde finns där. Det verkar som att vår kontakt med spirit skapar en form av magnetism i vår energi. Vi drar till oss möjligheter eller kanske är det så enkelt att vi lättare ser dem när vi är fylla med själens kraft. Det nya året vill jag också skall bli gemenskapens år. När vi möts skapas den kraftfulla inspiration som gör vår väg genom livet lite lättare. Jag tror inte på utveckling i ensamhet, vi behöver varandra. Både för att lyfta varandra när vi behöver hjälp och stöd men också för att spegla i det som är oförsonat. Till sist bland mina önskningar inför ett nytt år vill jag skratta mycket. Någonting som jag tycker alla dessa andliga skrifter ofta saknar är just humorn. En Gud eller ande utan skratt och förmåga till distans är ett himmelrike jag inte vill besöka. Ofta tycker jag just detta kännetecknar religiositetens mest skrämmande uttryck, bristen på självdistans och därigenom en förmåga att känna sig kränkt av allt och alla. Ett stort ego med andra ord....men detta med kränkthet återkommer jag gärna till på nya året. P.s Den 29 har jag Yoga inför ett nytt år och den 31 december leder jag traditionell Nyårsmeditation. Genom ljus och mörker Tomas Frankell

22 december 2008 Mörket lägger sig tidigt runt huvudstadens tinnar och torn just nu. Redan vid 15 snåret märker jag hur himlen börjar vrida ned den stora lampans ljus. Desto viktigare blir alla mänskliga lyktor som tänds och lyser upp natten. Nu menar jag inte bara adventsstakar och julstjärnor. Jag Minns att Helen Schucman, hon som nedtecknade En Kurs i Mirakler, gavs budskapet om att planeten befinner sig i en"Celestial Speed Up". Jag tänker mig det som en våg av uppvaknande som sker överallt. Essensen i denna kommer alltid handla om ord som "inre auktoritet", "tillit till sin egen inre röst" och "vardagens andlighet". För mig finns ingen andlighet om den inte håller i mötet med vardagen. Vår medvetenhet och medkänsla kommer alltid testas framförallt i mötet med släkten, mamma och pappa och nära relationer. Det är lätt, som någon uttryckte det, att vara upplyst på en bergstopp. Julen kommer därför alltid vara en dubbelsidig helg för många. Dels budskapet om försoning och samtidigt mötet med realiteter. Fungerar verkligen våra insikter i mötet med mamma och pappa under julen? Lyckas vi hålla respekten eller rasar man in i samma reaktionsmönster som vanligt? Hur förhåller vi oss till alla krav på klappar och trevlighet? Känner vi oss som offer eller tar vi kommando över vårt liv? Hur vi än klarar eller inte klarar Julens alla möjligheter och utmaningar hoppas jag att du liksom jag övar försoning. Ju mer vänlighet och icke dömande vi släpper in i vårt eget medvetande desto mer av detta kan vi förmedla till dem omkring oss. Kristus, vars födelse vi firar, var en förebild. Han visade genom exempel vad det innebär att möta kränkningar med icke våld. Jag tror Kristus var en vaken människa som mindes sin djupaste identitet. Du och jag kanske gör det ibland och julen ger oss möjlighet att fortsätta öva...så ser jag på den annalkande högtiden men även denna dag.

Jul och relationer Stockholm 19 december Först ett litet tråkigt meddelande. Doris Ankarberg är tyvärr sjuk och kan inte medverka på söndagens ljuscermoni. Men meditationen blir av med Tomas och gästmusiker. Välkommen!