Livet som helande....eller repetition

Stockholm 3 juni

Det här med att behålla kraften inom oss eller förlägga den utanför oss är intressant...Med livet tycker jag man inser att så extremt mycket av både kraft och rädslor ständigt förflyttas till yttrevärlden. Vi skapar en värld där vi i princip bara möter våra egna tankar projicerade på omvärlden.

Kanske finns det inte, som esoteriska traditioner påstår, någon egentlig gräns mellan vå inre och yttre värld. A Course in Miracles uttryckte det med orden: "Först ser du inåt och vad du ser där kommer du förlägga på omvärlden och sedan reagera på den...". Det är en mäklig tanke att vi egentligen bara går omkring och möter olika oförsonade delar av oss själva i vardagen. Och de som lyckas aktivera de sår vi bär på omedvetet kallar vi "dumma, fiender eller ointressanta". Vi kunde antagligen också kalla de för lärare gällande vår egen skuggsida.

Jag tror ett läkt sinne varken kategoriserar eller värderar andra. Däremot är det intuivit närvarande och förmår behålla sitt eget centrum oavsett vem det är han eller hon möter. Men det är övning och kanske framförallt viljan att se sig själv istället för att förflytta problemet till andra.
Livet är otroligt intressant när man börjar ta sig ur anklagande positionen. Jag tänker ibland hur mycket tid som vi ofta ägnar åt att tala om problem som om de var utanför oss själva..

Jag gillar därför verkligen när någon vågar ställer mig frågan, eller då jag själv kan säga "Men kan du se vad det som sker väcker i dig? Istället för att skuldbelägga andra? Och hur tar du hand om det som väcks, den lilla tjejen eller killen inom dig?
Det är första steget sedan kan du hitta gränser och börja leva mer vuxet...

Vi håller på och växer upp eller hur är det nu???? Kram i tisdagen