Dagens drömmar

Galle, Sri lanka 28 februari 2014

Det finns en fascinerande tanke om dagsdrömmar inom esoteriken.

Detta att vi ständigt skapar de drömmar vi upplever, i dagen som på natten. Jag stannar ibland till och reflekterar över vad jag möter i min egen vardag. Som man egentligen kan se som ett sorts flöde av bilder och energi. I går var jag på besök i ett litet slott i Galle,  på sydkusten i Sri lanka...ibland drömmer jag om att hitta ett litet hus och kunna ha mindre yogagrupper och utbildningar här  nere under vinterhalvåret.

Den gamla mannen som ägde huset var en vacker herre i sjuttioårsåldern. Stora Jesus porträtt fyllde de ekande salarna när han visade runt mig. Men jag kände mig egentligen mer intreserad av hans liv än rummen vi tittade på...vem var han?
Det visade sig att han var ungkarl, hade arbetat inom buisness men aldrig skaffat barn..jag tror inte han var gay...utan han verkade helt enkelt inte ha funnit sin livspartner.

Nu var han hjärtopererad men bar ett  fint ljus i ögonen..samtidigt denna känsla av ensamhet...kanske inte bara utifrån bristen på barn och fru, utan för att han verkat ha prioriterat jobb och arbete. Plötsligt, när jag vandrar runt i salarna, inser jag att detta skulle kunna varit jag själv. Hur viktigt det varit för mig att för några år sedan sluta högprioritera jobbet och ha det som nummer ett för allt jag gjorde...tänka om...fundera på vad som är viktigt framöver. Mitt arbete har varit, och är i mycket, en passion och ett uttryck...jag minns för många år sedan att en underbar astrolog. Marie Lindmark sade: Du kommer finna din största glädje i ditt arbete..." Vilket är sant men det innebär ockå att andra delar måste vara i balans, annars tappar även jobbet sin lyster.

Så på sätt och vis var mötet med mannen en dagsdröm. Den väckta tankar kring de livsval vi gör, hur lätt det är att livet driver på i bekväma banor och ger konsekvenser som inte blir bekväma utan rädslo-trygga. Jag kommer nog alltid ha behov av perioder av ensamhet, det är att fördjupa min egen erfarenhet, men allt tycks handla om att se var rädslorna övergår i stagnation...Livet är underbart och fantastiskt  mitt uppe i allt som sker..tack för det...