Destressed...varför glömmer man så lätt?

Negombo; Sri lanka 11 februari

Jag tror vi glömmer alltför mycket...nu menar jag inte vanlig glömska utan själslig.
Detta hur kroppen kan kännas när den är i lugn och balans. Jag har haft perioder då kroppen verkligen varit en enda stressknut. Men jag har också haft stunder då kroppen jublat av gläjde. När dessa stunder infallit har jag tänkt: Kom ihåg detta Tomas, det här är naturligt, det andra är onaturligt...

Det är egentligen en lustig tanke att kroppen inte skulle spegla vårt känsloliv. Kraften i sinnet blir extremt tydligt just när det handlar om att gå i takt eller otakt med oss själva.
Jag var nyligen på en ayrveda behandlig här på Sri lanka, som ofta är halvbra, men denna gång verkligt djup. Han som arbetade gick djupt in i muskulaturen och efteråt var kroppen fullständigt i någon form av salighet. Plötsligt mindes jag åter, det är så här det kan kännas...

Livet här på Sri lanka är inte lättare för att solen lyser mera. Talar man med människor är det grymt fattigt och massor av problem. Det är svårt att som västerlänning förhålla sig vettigt till allt man möter...dels för att pengabristen ropar så högt men samtidigt finns så mycket psykologisk problematik...Mitt fokus är inte att försöka lösa problem på Sri lanka men jag ser samtidigt hur mycket grunden går igen överallt...män som slås ut av tidig alkoholism, kvinnor utan arbete som får bära ansvaret, unga killar som är uppgivna och mitt i allt detta också gläjden leken och förmågan att ta tillvara varje chans att glömma problemen...och varför inte...för vad är vår Tv om inte samma sak?